Hallå!
Orkar inte skriva så mycket just nu, tänkte mest slänga in ett stycke ur från en bok som handlar om meningen med livet. Jag som för några veckor sedan funderade grymt mycket om detta.
Så idag var jag ner på bokrean en sväng och hittade en bok om detta. Slänger in ett stycke som jag absolut tycker att du ska läsa igenom!

(Från boken "meningen med livet", skriven av Bradley Trevor Greive )

Meningen med livet?

Livet är mycket konstigt, hur man är vänder och vrider på det.

Mycket konstigt. Det är till exempel ett obestridligt faktum att vi alla är gjorda av samma ämne som de mest intelligenta, kreaktiva, fantastiska livsformerna i hela universum.Dessutom så är vi sammansattan av precis samma materia som de högsta bergen på jorden och de starkaste lysande stjärnorna i vår galax.

Det gäller förstås också för potatis, sniglar och köttfärslimpor - kanske är det därför som det är så mycket här i livet som är svårt att förstå.

Till att börja med, varför är vi så överdrivet imponerade och intresserade av stora dåd och ting, när det faktiskt är de pyttesmå sakerna som tillsammans gör det stoa möjligt?

Varför försöker vi alltid skapa egna små världar där vi kan inbilla oss att vi har fullständig koll på vår tillvaro, när vi ändå bara kan vara helt säkra på att vi inte har det?

Varför fortsätter vi att tjata om att det viktigaste av allt är att vara sig själv, och sen finna oss i att vara pinsamt lika i så gott som allt här i livet?

Varför tror barn på älvor när vuxna inte gör det? Och varför hakar vi så ofta upp oss på sånt som vi inte är överens om, när det ju är skillnaderna som gör livet intressant?

Halva världen är trots allt upp och ner, så det finns absolut ingen anledning att vi skulle vara överens om allting. Inte ens nått så självklart som att man inte ska tugga med öppen mun är så accepterat som man tror.

Varför väljer vi att bråka och slåss när känslorna svallar, när det är mindre farligt, mycket roligare och lika avslappnade att dansa salsa?

Och varför dras vi till vår egen art, när vi ändå har så många taggar utåt kring våra innersta tankar och känslor att vi aldrig kommer någon riktigt nära?

Kanske känner man sig förvirrad av att livet inte alltid är vad det verkar.

Vår art är fullt upptagen av sitt yttre. Vi har alla skygglappar på ögonen och ser bara det vi vill se. När vi till slut öppnar ögonen blir vi nog chockade av hur blinda vi har varit när vi betraktat världen och fått den att stämma med våra egna små planer.

Med skygglapparna borta kan vi titta närmare på oss själva och ställa sakliga frågor om universum och vår plats i det. Med andr ord, säka meningen med livet.

Så vad är meningen med livet? Tja, det sägs ju ofta att "livet är en resa", men vart?

En del säger att livet går ut på att söka kunskap. Om det nu stämmer, varför klär sig då kloka människor så illa?

Somliga säger att livet inte har någon mening, det bara "är". Jösses. vad djupt!

Sedan finns det de som menar att vi bara är här för att bilda familj. När de kommer omkring ligger vårt desperata behov att fortplanta oss i våra gener.

Det skulle i såna fall betyda att hela vår existens styrs av våra primitiva sexuella behov.

Visst, en långhelg, men hela vår existens? Jag skulle inte tro det.

Kom bara lite närmare så slka du få höra en hemlighet... ALLT DET HÄR ÄR HELKORTKAT!!!

Det enda tema som klingar genom alla dessa teorier om livet är kärleken. Kärlek, i all dess bräcklighet, är den enda mäktiga och bestående kraft som ger meningen åt vårt dagliga liv.

Jag pratar förstås inte om romantiskt puss och kram, även om det också är häftigt. Det är ett välkänt faktum att ett brusten hjärta gör mycket mer ont än citron i ett litet skärsår. Men den kärlek jag pratar om är elden som brinner inom oss alla, den inre värme som hindrar våra själar från att frysa i förtvivlan om vintern. Det är kärlek till själva livet.

Det är rösten som säger "Hylla livet, skapa!". Den ger dig lust och får dig att förstå att vissa saker här i livet är värda att ö för, men ännu fler saker att leva för.

Vi inspereras att möta varje ögonblick på samma sätt som vi möter en gammal vän på flygplatsen, att fånga möjligheten att uttrycka oss och glädjas åt att vi finns till.

Kärleken till livet får oss att vilja hjälpa andra bara för att det känns bra. Vi vet alla hur underbart det är att kunna vara ett stöd för familjen och vännerna 8det finns förstås gränser). Men hur bra det än låter och hur sant det än är att "man ska leva livet som man vill" väller ändå invecklade frågor fram.

Närmare bestämt:

Hur kommer det sig att just du är här?

Vad är det som just du älskar?

Folk som inte ställer såna frågor går oundvikligen genom livet och undrar var festen är. De känner sig ofta övergivna, eller kan bara inte riktigt sätta fingret på det, men de känner att någonting luktar apa.

Sanningen är att vi ofta är så fokuserade på vad vi gör att vi bara går dit näsan pekar. Men vad håller vi egentligen på med? Vår tid är full med störande moment, omöjliga tidsramar och jobbiga prioriteringar.

Gränsen emellan natt och dag suddas ut. Vi dras ner i en lavin av rädsla och begär och slungas ut i en kapplöpning som vi aldrig kan vinna.

Så vi springer och kutar och jältar för att komma till en perfekt punkt i livet, men sen då? Det är precis, som när man kört hela vägen till affären, kliver ur bilen, och sen inte kommer ihåg vad man skulle ha.

Så många av oss börjar med drömmar om ett underbart och fritt liv, men det är oftast långt ifrån det vi hamnar. Sorligt nog upptäcker vi detta först på slutet, när det är för sent. Det går inte att börja om från början. Och tro mig, det finns massor av hemska känslor i världen. Som "bubblor i badet"-skammen, "tåbira i skoaffären"-genansen, "jag kan inte fatta att jag gjorde det på första daten"- ångesten.

Men av alla hemska känslor som får dig att må illa känns ingen hälften så dåligt som att veta att man hade chansen att göra vad man verkligen ville, och inte tod den.

Så vad är det du brinner för? Vad sattes du till välrden för att göra? Svaret på de här frågorna ger dig nyckeln till livets stora mysterium. Det är så stor det kan bli.

Här är några små tips som kanske hjälper dig att komma på rätt spår:

Till att börja med kommer ingen att berätta för dig. Det är som att gå omkring hela dagen med en lapp på ryggen där det står: "Sparka mig." Du måste upptäcka det själv. Det är också ytterst osannolikt att du en dag kommer att bada i ett förklarat ljus där du i en himmelsk uppenbarelse skådar meningen med livet, och du kommer garanterat inte att finna den på TV.

Visst, det finns en avlägsen möjlighet att blodet en dag rusar till huvudet och gör att du utan alltför stora problem kan få allt att falla på plats, men det bästa sättet är att dra sig tillbaka och ta sig tid att fundera över de stora frågorna. Den övningen är inte svår, för det handlar bara om att vara ärlig. Det är inte svårare än att "alla som vill få ut mer av sitt liv räcker upp en hand". Det handlar också om att komma till kärnan. Det spelar ingen roll vem som gömde osten- fråga dig själv varför du letade efter den från början.

För somliga handlar det egentligen bara om att finna de vackra och sanna stunderna i livet och sen göra upp en plan. För andra kan det kännas som att stirra ner i avgrunden. I värsta fall kan allt tänkande få hjärnan att svälla och bli farligt stor. Tro mig, det är det värt.

Om du ställer dig de stora frågorna om lyssnar till ditt hjärta, kommer du till slut att höra ödet kalla. En lite röst - kalla den ditt samvete, ditt inre jag, din inre svärmor - kommer alltid att säga dig sanningen om du är redo att höra dem. Först kommer du att förstå att ditt liv har fastnat i gamla hjulspår. (Hallå, du är inte ensam!) Sen kanske du inser vad du verkligen vill, men du kan inte riktigt få till det. Men plötsligt slår det dig. Precis som när du är halvvägs ner till stranden och inser att du glömde dra ur sladden till strykjärnet. Och när du förstår, eller anar att du förstår, vad du borde göra med ditt liv, så gör det! Ta ett djärvt språng ut i mörkret om du måste, och när du landar, börja genast springa för du ha inte en sekund på dig att förlora.

Trots att du känner dig oövervinnelig och odädlig, så är vår tillvaro mycket bräckligare än du tror.

Lägg handen på bröstet och känn hjärtat slå. Det är ditt livs klocka som räknar den tid du har kvar. En dag tar det slut. Det är hundra procent säkert och det finns absolut ingenting du kan göra åt det. Så nu har du inte råd att kasta bort en enda dyrbar sekund. Följ dina drömmar energiskt och passionerat, eller så kan du lika gärna ge upp och se dem sköljas bort.

Om du slösar bort ditt liv med att sitta och vänta slutar det med att du inte kommer någonstans. (Och så finns det förstås en risk att du får stickor på känsliga ställen.)

För det är ju så att man kan inte hoppa över ett bråddjup i två små skutt. Det krävs mod och hängivenhet för att förverkliga sina drömmar. (Men så måste man förstås komma ihåg vad som är modigt och vad som är dumt.)

Sanningen är att vi alla föddes med enorm potential och välsignade med oändliga möjligheter att stiga mot nya svindlande höjder.

Men tråkigt nog är det de flesta av oss så lata, så upptagna av vad andra ska tycka, eller så rädda för förändrig att vi aldrig vågar sträcka ut våra vingar och förverkigen våra underbara gåvor. Det är så viktigt att du gör din egen grej - vad det nu är som gör dig lycklig - och gör det så bra du kan. Spelar ingen roll om det handlar om att göra snöbollar, hålla andan under vattnet, bröla, eller föna håret så att det blir riktigt tjusigt. Det enda som räknas är att du mår bra.

Tänk på att vad du än gör så är misstag en del av livet. Så slösa inte bort tiden med att plåga dig själv för det som har varit.

Gräv inte ner dig eller stressa upp dig över om du gör det rätta. Följ ditt hjärtas röst. Tappa inte sugen, kom alltid ihåg att avstånd och motstånd måste man alltid vara beredd på när man gör nåt viktigt och alldeles speciellt.

När du bestämmer dig öfr att följa dina drömmar kommer många människor (även de som älskar dig mest) att försöka hålla dig tillbaka.

Det finns så många dystra pessimister här i världen som kommer säga: "Du kastar bort din tid - du okmmer aldrig att klara det."

Det kan tänkas att du är omgiven av folk som i hemlighet vill att du inte ska klara dig så bra eller rent av misslyckas så att de inte kommer i dålig dager.

"Glöm det", kommer de att säga. "Det är inte värt det och det passar hur som helst inte dig." Det är alltså viktigt att förstå hur otrevligt givande det är att följa sin egen väg, men lätt är det inte.

Precis som för alla andra kommer vissa dagar att vara bättre än andra. Och emellanåt kan allt kännas som en total katastrof.

Folk kommer att titta underlig på dig när du berättar vad u försöker åstadkomma, och du börjar lyssna på dem som klankar på dig och du börjar tvivla på dig själv. "varför i all sin dar forsatte jag inte som varmkorvsgubbe?".

Men vad som än händer. släpp inte taget! Kom ihåg att alla måste kämpa ibland. Det är oerhört jobbigt att varje dag göra någonting som man inte gillar eller ens bryr sig om.

Men om du följer ditt hjärtas röst så har du åtminstone tröttat ut dig på det som du gillar mest. Nu tänker du förstås att detta kanske inte kan mäta sig med mycket i stora världen. Men tro mig. det kan det.

När du får ut det mesta av livet, ja till sista droppen, så kommer du att förändras från nått alldagligt till nåt exceptionellt.

När du gillar det du håller med kan du kasta av dig täcket varje morgon i glad förväntan inför den nya dagen, och du fylls av en sann glädje som är mycket smittsam. Precis som när du börjar skratta högt, och får någon annan att börja skratta, och sen en till, tills ni alla skrattar så att ögonen tåras, ni får kramp i magen, det blir svårt att andas, och ni kan inte ens resa er upp.

Men det bästa av allt är att genom att göra saker som får motthåren att krulla sig av förtjusning (förutsatt förstås om du verkigen har morrhår), kommer du att insierar någon annan att förverkliga sina drömmar, och så min vän, kan du förändra världen!

Vet du vad? Även om du gör stora misstag om du har fel i det mesta, så kommer livet ändå att bli ett fantastiskt äventyr, om du kan lägga dig om kvällen i den trygga förvissingen om att du givit allt och att din insats betydde nåt, och varje dag vakna och se fram emot ett liv som precis så vackert och spännande som du någonsin hade kunnat drömma om.
Och vet du vad? Om du följer ditt hjärtas röst och använder ditt huvud, så kan du aldrig ha fel!



© // Sandra Li

Meningen med livet

Vardagen 2 kommentarer
Hallå!
Orkar inte skriva så mycket just nu, tänkte mest slänga in ett stycke ur från en bok som handlar om meningen med livet. Jag som för några veckor sedan funderade grymt mycket om detta.
Så idag var jag ner på bokrean en sväng och hittade en bok om detta. Slänger in ett stycke som jag absolut tycker att du ska läsa igenom!

(Från boken "meningen med livet", skriven av Bradley Trevor Greive )

Meningen med livet?

Livet är mycket konstigt, hur man är vänder och vrider på det.

Mycket konstigt. Det är till exempel ett obestridligt faktum att vi alla är gjorda av samma ämne som de mest intelligenta, kreaktiva, fantastiska livsformerna i hela universum.Dessutom så är vi sammansattan av precis samma materia som de högsta bergen på jorden och de starkaste lysande stjärnorna i vår galax.

Det gäller förstås också för potatis, sniglar och köttfärslimpor - kanske är det därför som det är så mycket här i livet som är svårt att förstå.

Till att börja med, varför är vi så överdrivet imponerade och intresserade av stora dåd och ting, när det faktiskt är de pyttesmå sakerna som tillsammans gör det stoa möjligt?

Varför försöker vi alltid skapa egna små världar där vi kan inbilla oss att vi har fullständig koll på vår tillvaro, när vi ändå bara kan vara helt säkra på att vi inte har det?

Varför fortsätter vi att tjata om att det viktigaste av allt är att vara sig själv, och sen finna oss i att vara pinsamt lika i så gott som allt här i livet?

Varför tror barn på älvor när vuxna inte gör det? Och varför hakar vi så ofta upp oss på sånt som vi inte är överens om, när det ju är skillnaderna som gör livet intressant?

Halva världen är trots allt upp och ner, så det finns absolut ingen anledning att vi skulle vara överens om allting. Inte ens nått så självklart som att man inte ska tugga med öppen mun är så accepterat som man tror.

Varför väljer vi att bråka och slåss när känslorna svallar, när det är mindre farligt, mycket roligare och lika avslappnade att dansa salsa?

Och varför dras vi till vår egen art, när vi ändå har så många taggar utåt kring våra innersta tankar och känslor att vi aldrig kommer någon riktigt nära?

Kanske känner man sig förvirrad av att livet inte alltid är vad det verkar.

Vår art är fullt upptagen av sitt yttre. Vi har alla skygglappar på ögonen och ser bara det vi vill se. När vi till slut öppnar ögonen blir vi nog chockade av hur blinda vi har varit när vi betraktat världen och fått den att stämma med våra egna små planer.

Med skygglapparna borta kan vi titta närmare på oss själva och ställa sakliga frågor om universum och vår plats i det. Med andr ord, säka meningen med livet.

Så vad är meningen med livet? Tja, det sägs ju ofta att "livet är en resa", men vart?

En del säger att livet går ut på att söka kunskap. Om det nu stämmer, varför klär sig då kloka människor så illa?

Somliga säger att livet inte har någon mening, det bara "är". Jösses. vad djupt!

Sedan finns det de som menar att vi bara är här för att bilda familj. När de kommer omkring ligger vårt desperata behov att fortplanta oss i våra gener.

Det skulle i såna fall betyda att hela vår existens styrs av våra primitiva sexuella behov.

Visst, en långhelg, men hela vår existens? Jag skulle inte tro det.

Kom bara lite närmare så slka du få höra en hemlighet... ALLT DET HÄR ÄR HELKORTKAT!!!

Det enda tema som klingar genom alla dessa teorier om livet är kärleken. Kärlek, i all dess bräcklighet, är den enda mäktiga och bestående kraft som ger meningen åt vårt dagliga liv.

Jag pratar förstås inte om romantiskt puss och kram, även om det också är häftigt. Det är ett välkänt faktum att ett brusten hjärta gör mycket mer ont än citron i ett litet skärsår. Men den kärlek jag pratar om är elden som brinner inom oss alla, den inre värme som hindrar våra själar från att frysa i förtvivlan om vintern. Det är kärlek till själva livet.

Det är rösten som säger "Hylla livet, skapa!". Den ger dig lust och får dig att förstå att vissa saker här i livet är värda att ö för, men ännu fler saker att leva för.

Vi inspereras att möta varje ögonblick på samma sätt som vi möter en gammal vän på flygplatsen, att fånga möjligheten att uttrycka oss och glädjas åt att vi finns till.

Kärleken till livet får oss att vilja hjälpa andra bara för att det känns bra. Vi vet alla hur underbart det är att kunna vara ett stöd för familjen och vännerna 8det finns förstås gränser). Men hur bra det än låter och hur sant det än är att "man ska leva livet som man vill" väller ändå invecklade frågor fram.

Närmare bestämt:

Hur kommer det sig att just du är här?

Vad är det som just du älskar?

Folk som inte ställer såna frågor går oundvikligen genom livet och undrar var festen är. De känner sig ofta övergivna, eller kan bara inte riktigt sätta fingret på det, men de känner att någonting luktar apa.

Sanningen är att vi ofta är så fokuserade på vad vi gör att vi bara går dit näsan pekar. Men vad håller vi egentligen på med? Vår tid är full med störande moment, omöjliga tidsramar och jobbiga prioriteringar.

Gränsen emellan natt och dag suddas ut. Vi dras ner i en lavin av rädsla och begär och slungas ut i en kapplöpning som vi aldrig kan vinna.

Så vi springer och kutar och jältar för att komma till en perfekt punkt i livet, men sen då? Det är precis, som när man kört hela vägen till affären, kliver ur bilen, och sen inte kommer ihåg vad man skulle ha.

Så många av oss börjar med drömmar om ett underbart och fritt liv, men det är oftast långt ifrån det vi hamnar. Sorligt nog upptäcker vi detta först på slutet, när det är för sent. Det går inte att börja om från början. Och tro mig, det finns massor av hemska känslor i världen. Som "bubblor i badet"-skammen, "tåbira i skoaffären"-genansen, "jag kan inte fatta att jag gjorde det på första daten"- ångesten.

Men av alla hemska känslor som får dig att må illa känns ingen hälften så dåligt som att veta att man hade chansen att göra vad man verkligen ville, och inte tod den.

Så vad är det du brinner för? Vad sattes du till välrden för att göra? Svaret på de här frågorna ger dig nyckeln till livets stora mysterium. Det är så stor det kan bli.

Här är några små tips som kanske hjälper dig att komma på rätt spår:

Till att börja med kommer ingen att berätta för dig. Det är som att gå omkring hela dagen med en lapp på ryggen där det står: "Sparka mig." Du måste upptäcka det själv. Det är också ytterst osannolikt att du en dag kommer att bada i ett förklarat ljus där du i en himmelsk uppenbarelse skådar meningen med livet, och du kommer garanterat inte att finna den på TV.

Visst, det finns en avlägsen möjlighet att blodet en dag rusar till huvudet och gör att du utan alltför stora problem kan få allt att falla på plats, men det bästa sättet är att dra sig tillbaka och ta sig tid att fundera över de stora frågorna. Den övningen är inte svår, för det handlar bara om att vara ärlig. Det är inte svårare än att "alla som vill få ut mer av sitt liv räcker upp en hand". Det handlar också om att komma till kärnan. Det spelar ingen roll vem som gömde osten- fråga dig själv varför du letade efter den från början.

För somliga handlar det egentligen bara om att finna de vackra och sanna stunderna i livet och sen göra upp en plan. För andra kan det kännas som att stirra ner i avgrunden. I värsta fall kan allt tänkande få hjärnan att svälla och bli farligt stor. Tro mig, det är det värt.

Om du ställer dig de stora frågorna om lyssnar till ditt hjärta, kommer du till slut att höra ödet kalla. En lite röst - kalla den ditt samvete, ditt inre jag, din inre svärmor - kommer alltid att säga dig sanningen om du är redo att höra dem. Först kommer du att förstå att ditt liv har fastnat i gamla hjulspår. (Hallå, du är inte ensam!) Sen kanske du inser vad du verkligen vill, men du kan inte riktigt få till det. Men plötsligt slår det dig. Precis som när du är halvvägs ner till stranden och inser att du glömde dra ur sladden till strykjärnet. Och när du förstår, eller anar att du förstår, vad du borde göra med ditt liv, så gör det! Ta ett djärvt språng ut i mörkret om du måste, och när du landar, börja genast springa för du ha inte en sekund på dig att förlora.

Trots att du känner dig oövervinnelig och odädlig, så är vår tillvaro mycket bräckligare än du tror.

Lägg handen på bröstet och känn hjärtat slå. Det är ditt livs klocka som räknar den tid du har kvar. En dag tar det slut. Det är hundra procent säkert och det finns absolut ingenting du kan göra åt det. Så nu har du inte råd att kasta bort en enda dyrbar sekund. Följ dina drömmar energiskt och passionerat, eller så kan du lika gärna ge upp och se dem sköljas bort.

Om du slösar bort ditt liv med att sitta och vänta slutar det med att du inte kommer någonstans. (Och så finns det förstås en risk att du får stickor på känsliga ställen.)

För det är ju så att man kan inte hoppa över ett bråddjup i två små skutt. Det krävs mod och hängivenhet för att förverkliga sina drömmar. (Men så måste man förstås komma ihåg vad som är modigt och vad som är dumt.)

Sanningen är att vi alla föddes med enorm potential och välsignade med oändliga möjligheter att stiga mot nya svindlande höjder.

Men tråkigt nog är det de flesta av oss så lata, så upptagna av vad andra ska tycka, eller så rädda för förändrig att vi aldrig vågar sträcka ut våra vingar och förverkigen våra underbara gåvor. Det är så viktigt att du gör din egen grej - vad det nu är som gör dig lycklig - och gör det så bra du kan. Spelar ingen roll om det handlar om att göra snöbollar, hålla andan under vattnet, bröla, eller föna håret så att det blir riktigt tjusigt. Det enda som räknas är att du mår bra.

Tänk på att vad du än gör så är misstag en del av livet. Så slösa inte bort tiden med att plåga dig själv för det som har varit.

Gräv inte ner dig eller stressa upp dig över om du gör det rätta. Följ ditt hjärtas röst. Tappa inte sugen, kom alltid ihåg att avstånd och motstånd måste man alltid vara beredd på när man gör nåt viktigt och alldeles speciellt.

När du bestämmer dig öfr att följa dina drömmar kommer många människor (även de som älskar dig mest) att försöka hålla dig tillbaka.

Det finns så många dystra pessimister här i världen som kommer säga: "Du kastar bort din tid - du okmmer aldrig att klara det."

Det kan tänkas att du är omgiven av folk som i hemlighet vill att du inte ska klara dig så bra eller rent av misslyckas så att de inte kommer i dålig dager.

"Glöm det", kommer de att säga. "Det är inte värt det och det passar hur som helst inte dig." Det är alltså viktigt att förstå hur otrevligt givande det är att följa sin egen väg, men lätt är det inte.

Precis som för alla andra kommer vissa dagar att vara bättre än andra. Och emellanåt kan allt kännas som en total katastrof.

Folk kommer att titta underlig på dig när du berättar vad u försöker åstadkomma, och du börjar lyssna på dem som klankar på dig och du börjar tvivla på dig själv. "varför i all sin dar forsatte jag inte som varmkorvsgubbe?".

Men vad som än händer. släpp inte taget! Kom ihåg att alla måste kämpa ibland. Det är oerhört jobbigt att varje dag göra någonting som man inte gillar eller ens bryr sig om.

Men om du följer ditt hjärtas röst så har du åtminstone tröttat ut dig på det som du gillar mest. Nu tänker du förstås att detta kanske inte kan mäta sig med mycket i stora världen. Men tro mig. det kan det.

När du får ut det mesta av livet, ja till sista droppen, så kommer du att förändras från nått alldagligt till nåt exceptionellt.

När du gillar det du håller med kan du kasta av dig täcket varje morgon i glad förväntan inför den nya dagen, och du fylls av en sann glädje som är mycket smittsam. Precis som när du börjar skratta högt, och får någon annan att börja skratta, och sen en till, tills ni alla skrattar så att ögonen tåras, ni får kramp i magen, det blir svårt att andas, och ni kan inte ens resa er upp.

Men det bästa av allt är att genom att göra saker som får motthåren att krulla sig av förtjusning (förutsatt förstås om du verkigen har morrhår), kommer du att insierar någon annan att förverkliga sina drömmar, och så min vän, kan du förändra världen!

Vet du vad? Även om du gör stora misstag om du har fel i det mesta, så kommer livet ändå att bli ett fantastiskt äventyr, om du kan lägga dig om kvällen i den trygga förvissingen om att du givit allt och att din insats betydde nåt, och varje dag vakna och se fram emot ett liv som precis så vackert och spännande som du någonsin hade kunnat drömma om.
Och vet du vad? Om du följer ditt hjärtas röst och använder ditt huvud, så kan du aldrig ha fel!



© // Sandra Li

Hej!
Underbar helg, verkligen underbar! Om jag kunde trycka på en knapp för att stoppa tiden så hade jag gjort det. Men nu sitter man här och önskar att man kunde spola tillbaka tiden istället...
Fredagen började knasigt. Blev väckt av att larmkillen höll på att borra för fullt så att Lisa, fågeln i huset började skrika och ha sig. Var väl lika bra att kliva upp, och tur var väl det annars hade jag aldrig hunnit klart med sötnosens födelsedagspresent. Men den han jag klar med lagom tills det att tåget skulle gå.
Hellen och jag åkte med tåg upp till Leksand där vi slöt ihop med Jessica, Flamman och Gidlund hemma hos Emil.
Väl där hände det ett och ett annat. Inte ofta man blir påsatt av två brudar inte. Och inte ofta man har fyrkant heller. Om det var skönt? Nja, det kan jag inte påstå. Men man blev rätt pömsig, det kan jag lova, haha!
Gick till arenan för att packa bussen med tifomaterial. Sedan bar det av mot gurklandet.
Tack Daniel och Saffran för att ni köpte med en sallad åt mig, den räddade nog min dag!
Så med lite sallad i magen var det bara att försöka komma ifatt alla andra med det alkoholhaltiga...
Det gick som det gick, en sak kan jag lova, aldrig att jag ska dricka så snabbt igen!
Första perioden var verkligen en pina. Blåsan som är för tok gör liten och så grymt trött. Eller var jag full?
Och Emil, jag ljuger inte om att jag såg alla mål... Det var i alla fall två mål på isen, såg inte du dem?!
Så jäklans fjantigt nere i rocklunda också, efter matchen fick man inte gå på toa. Jag sa ett och ett annat till de ansvariga vid staketet. Va de sa tillbaka vet jag inte, men jag har för mig att de kom upp ett långt finder från min högra hand, så kan det gå...
Hoppade av tillsammans med sötnosen, Saffran och Emil i Avesta. Väl där fick vi vänta på taxin i nästan en timme. Men vi hade underhållning på hög nivå under tiden. Läs Emils inlägg om Escorten så får ni veta lite vad som hände... dalastark.blogspot.com 

-"Du får hundra kronor om du snor backspegeln ur polisbilen!"

Drog ut på krogen också, Star. Kände mig lite vilsen eftersom de ända jag kände var Emil,Saffran och Daniel. Men det gjorde inget, det är då man har chansen att knyta nya kontakter har jag fått höra.
Efter krogen blev det att dra hem till sötnosen och lira lite sex-box. Calle Steen Cup stod på schemat. Men vi orkade inte spela klart. Saffran somnade och blev offer för spritpennan och andra dekorativa saker.
Han blev lite putt, och drog hem, förlåt Saffris!
Sönosen öppande sitt paket också, jag antar att han tycker om den, eller det ska jag väl säga eftersom det var många paket i det stora. Somnade rätt snabbt den kvällen, efter de att man fått stäga av mobilen för att någon ville vara rolig och jävlas.
Vaknade tidigt men låg kvar och myste lite tills det att Emil avbröt allt, tack Emil! Haha... Kom ihåg, jag hatar dig inte, jag bara tycker mindre bra om dig, okey?!
Hela lördagen var riktigt seg, lagade mat med sötnosen, tacos blev det och riktigt gott!
Sedan blev det att lita ett skitroligt spel på sex-boxen tillsammans med Karin och Anders.
Ett bilspel där man var tvungen att hålla sig kvar på banan och inte hamna för långt efter för då dog man. Svårt att förklara, men grymt skoj! Man skrattade fasiken hela tiden, så nu har man träningsvärk i skrattmusklerna.
Åkte hem idag, sjukt mycket folk på tåget. Hoppade på en vagn, 2:a klass men där var det så fullt så jag började gå frammåt mot 1:a klass. Där fanns det gott om plats och tyst, inga barnskrik eller nått.
Satte mig där på en ledig plats, så skönt. Genom fönstret såg man bilarna åka, en efter en med takboxar.
Märks att det är sportlov nu, och tyspiskt nog var något tåg inställt i borlänge så alla skulle åka buss vilket ledde till att de var grymt mycket folk vid busstationen.
Väl hemma så gick tiden så sakta och jag var verkligen hur seg som helst. Kikade i alla fall på hockeyn, Play-Off spel mellan Växjö och Björklöven. En riktigt jämnmatch där Växjö vann till slut.
Tog med en promenad senare på kvällen, tog den halvlånga streckan. Tog väl en 45 minuter, men jag kunde ha gått mycket längre för det var så otroligt skönt ute.
Ska snart sova, hade jag tänkt mig i alla fall, sen får man se vad hjärnan vill...

kram

Det vackraste jag vet
Är att se dej när du sover
Här råder stilla frid
Och jag glömmer både rum och tid

Du ligger här bredvid
Och jag känner hur du andas
Att älskas utav dej
Är det vackraste för mej

Så sagolikt det är
Att se morgon-dimman lätta
När mörkret sakta flyr
Och att se hur dagen åter gryr

En kylig morgonbris
Sakta sveper genom rummet
Jag kryper tätt intill
Lycklig för att du finns till

SDM!


© // Sandra Li

When I think about love, I think about you...
 

Lycka!

Vardagen Kommentera
Hej!
Underbar helg, verkligen underbar! Om jag kunde trycka på en knapp för att stoppa tiden så hade jag gjort det. Men nu sitter man här och önskar att man kunde spola tillbaka tiden istället...
Fredagen började knasigt. Blev väckt av att larmkillen höll på att borra för fullt så att Lisa, fågeln i huset började skrika och ha sig. Var väl lika bra att kliva upp, och tur var väl det annars hade jag aldrig hunnit klart med sötnosens födelsedagspresent. Men den han jag klar med lagom tills det att tåget skulle gå.
Hellen och jag åkte med tåg upp till Leksand där vi slöt ihop med Jessica, Flamman och Gidlund hemma hos Emil.
Väl där hände det ett och ett annat. Inte ofta man blir påsatt av två brudar inte. Och inte ofta man har fyrkant heller. Om det var skönt? Nja, det kan jag inte påstå. Men man blev rätt pömsig, det kan jag lova, haha!
Gick till arenan för att packa bussen med tifomaterial. Sedan bar det av mot gurklandet.
Tack Daniel och Saffran för att ni köpte med en sallad åt mig, den räddade nog min dag!
Så med lite sallad i magen var det bara att försöka komma ifatt alla andra med det alkoholhaltiga...
Det gick som det gick, en sak kan jag lova, aldrig att jag ska dricka så snabbt igen!
Första perioden var verkligen en pina. Blåsan som är för tok gör liten och så grymt trött. Eller var jag full?
Och Emil, jag ljuger inte om att jag såg alla mål... Det var i alla fall två mål på isen, såg inte du dem?!
Så jäklans fjantigt nere i rocklunda också, efter matchen fick man inte gå på toa. Jag sa ett och ett annat till de ansvariga vid staketet. Va de sa tillbaka vet jag inte, men jag har för mig att de kom upp ett långt finder från min högra hand, så kan det gå...
Hoppade av tillsammans med sötnosen, Saffran och Emil i Avesta. Väl där fick vi vänta på taxin i nästan en timme. Men vi hade underhållning på hög nivå under tiden. Läs Emils inlägg om Escorten så får ni veta lite vad som hände... dalastark.blogspot.com 

-"Du får hundra kronor om du snor backspegeln ur polisbilen!"

Drog ut på krogen också, Star. Kände mig lite vilsen eftersom de ända jag kände var Emil,Saffran och Daniel. Men det gjorde inget, det är då man har chansen att knyta nya kontakter har jag fått höra.
Efter krogen blev det att dra hem till sötnosen och lira lite sex-box. Calle Steen Cup stod på schemat. Men vi orkade inte spela klart. Saffran somnade och blev offer för spritpennan och andra dekorativa saker.
Han blev lite putt, och drog hem, förlåt Saffris!
Sönosen öppande sitt paket också, jag antar att han tycker om den, eller det ska jag väl säga eftersom det var många paket i det stora. Somnade rätt snabbt den kvällen, efter de att man fått stäga av mobilen för att någon ville vara rolig och jävlas.
Vaknade tidigt men låg kvar och myste lite tills det att Emil avbröt allt, tack Emil! Haha... Kom ihåg, jag hatar dig inte, jag bara tycker mindre bra om dig, okey?!
Hela lördagen var riktigt seg, lagade mat med sötnosen, tacos blev det och riktigt gott!
Sedan blev det att lita ett skitroligt spel på sex-boxen tillsammans med Karin och Anders.
Ett bilspel där man var tvungen att hålla sig kvar på banan och inte hamna för långt efter för då dog man. Svårt att förklara, men grymt skoj! Man skrattade fasiken hela tiden, så nu har man träningsvärk i skrattmusklerna.
Åkte hem idag, sjukt mycket folk på tåget. Hoppade på en vagn, 2:a klass men där var det så fullt så jag började gå frammåt mot 1:a klass. Där fanns det gott om plats och tyst, inga barnskrik eller nått.
Satte mig där på en ledig plats, så skönt. Genom fönstret såg man bilarna åka, en efter en med takboxar.
Märks att det är sportlov nu, och tyspiskt nog var något tåg inställt i borlänge så alla skulle åka buss vilket ledde till att de var grymt mycket folk vid busstationen.
Väl hemma så gick tiden så sakta och jag var verkligen hur seg som helst. Kikade i alla fall på hockeyn, Play-Off spel mellan Växjö och Björklöven. En riktigt jämnmatch där Växjö vann till slut.
Tog med en promenad senare på kvällen, tog den halvlånga streckan. Tog väl en 45 minuter, men jag kunde ha gått mycket längre för det var så otroligt skönt ute.
Ska snart sova, hade jag tänkt mig i alla fall, sen får man se vad hjärnan vill...

kram

Det vackraste jag vet
Är att se dej när du sover
Här råder stilla frid
Och jag glömmer både rum och tid

Du ligger här bredvid
Och jag känner hur du andas
Att älskas utav dej
Är det vackraste för mej

Så sagolikt det är
Att se morgon-dimman lätta
När mörkret sakta flyr
Och att se hur dagen åter gryr

En kylig morgonbris
Sakta sveper genom rummet
Jag kryper tätt intill
Lycklig för att du finns till

SDM!


© // Sandra Li

When I think about love, I think about you...
 

Halu!
MItt i natten och vi sitter just nu hos Sötnos i Skogsbo.
Vi spelar Calle Steen Cup på X-box. Men jag tror att den har avslutats. HUmm...
Saffran har somnat, jag sitter här medan Myhran och Emil lirar X-box.
Dagen började med att jag gick upp tok för tidigt, men kunde verkligen inte sova. Så det var bara att kliva upp. Larmkillen kom hem också, han skulle installera larm. Han var en schysst en!
Vid niotiden drog jag ner till pappa på stan för att fixa lite med Sötnosen födelsedagspresent.
Hann precis klart med det, och få i mig någon smörgås innan tåget bar iväg mot Borlänge och sedan Leksand.
Väl i Leksand blev man påsatt i Emils säng, nej inte av Emil utan av Jessica och Hellen, man blev riktigt pömsig efter det, haha! Vi kan vi!
Vid tretiden bar det iväg med supportetbussen till Gurklandet!  Det är inte bra att dricka på tok för mycket på för tok frör kort tid. Man blir lätt trött av det, anatar jag. Aldrig har jag varit så trött på en match!
Leksand vann, jag såg alla mål. SÅ jag sov inte hela tiden! Haha... 3-2, Jadå! =)
Tack för en underbar dag, jag önskar att jag kunde stanna tiden nu och uppleva den här dagen liiite längre!

Det är sjukt hur söt han är, Daniel!

Åhhh mera vin!

© // Sandra Li

When I think about love, I think about you...

Stanna tiden!

Vardagen 2 kommentarer
Halu!
MItt i natten och vi sitter just nu hos Sötnos i Skogsbo.
Vi spelar Calle Steen Cup på X-box. Men jag tror att den har avslutats. HUmm...
Saffran har somnat, jag sitter här medan Myhran och Emil lirar X-box.
Dagen började med att jag gick upp tok för tidigt, men kunde verkligen inte sova. Så det var bara att kliva upp. Larmkillen kom hem också, han skulle installera larm. Han var en schysst en!
Vid niotiden drog jag ner till pappa på stan för att fixa lite med Sötnosen födelsedagspresent.
Hann precis klart med det, och få i mig någon smörgås innan tåget bar iväg mot Borlänge och sedan Leksand.
Väl i Leksand blev man påsatt i Emils säng, nej inte av Emil utan av Jessica och Hellen, man blev riktigt pömsig efter det, haha! Vi kan vi!
Vid tretiden bar det iväg med supportetbussen till Gurklandet!  Det är inte bra att dricka på tok för mycket på för tok frör kort tid. Man blir lätt trött av det, anatar jag. Aldrig har jag varit så trött på en match!
Leksand vann, jag såg alla mål. SÅ jag sov inte hela tiden! Haha... 3-2, Jadå! =)
Tack för en underbar dag, jag önskar att jag kunde stanna tiden nu och uppleva den här dagen liiite längre!

Det är sjukt hur söt han är, Daniel!

Åhhh mera vin!

© // Sandra Li

When I think about love, I think about you...