Vi ser det snöar!

Tjohejsanhoppsan, ser ni det snöar? =)
Äntligen snö, jag som älskar snön. Det är så vackert ute nu, jag och min snö.
Att snön skulle komma nu när man nästa var på väg att önska att det snart kunde bli sommar, i alla fall vår.
Allt har varit så grått och trist här den senaste tiden vilket gjorde att jag kunde göra vad som helst för att komma bort från den här skiten, att få uppleva något nytt. Ni förstår mig säkert.
Tänkt att få uppleva en vecka i värme i alla fall, det skulle göra susen. Bara snön stannar kvar till jag kommer hem, annars blir jag sur, haha!
Men för att komma till värmen behöver man såklart flyga någonstans. Jag, lilla Sandra är flygrädd. Jag skäms inte över det men det kan nog vara så att jag är rädd för att flyga för att jag inte har kontroll över vad som händer. Jag har ett kontrollbehov. Jag menar, åker man bil kan man alltid säga stanna jag vill kliva ur. Hur gör man det med ett flygplan?
Har ni något tips mot flygrädsla?

Läste precis aftonbladet, läskigt nog var det en artikel idag om flygrädsla, så passande.


Nej nu ska jag ta och plocka ihop tvätten och sedan springa ner till tvättstugan och sätta på två maskiner, sedan upp till lägenheten igen och vika den andra tvätten.
Vi hörs!

image244


- Ser du stjärnan i det blå, allt du önskar kan du få...


© // Sandra Li 

- Bilddagbok:  http://gulligasurre.bilddagboken.se/ 

Äntligen sjuk?

Hejhopp!
Har legat i sängen hela dagen. Är äntligen sjuk.
Låter väl knäppt att jag säger att jag äntligen är sjuk men det är så att jag har gått snorig och så i några månader men det har aldrig slagit ut på riktigt. Men nu äntligen.
Visst är det tråkigt att vara sjuk, men man måste väl låta kroppen bestämma.

För mig känns det som en lördag idag, kan vara för att jag har arbetat hela helgen.
Tog på mig morgonskiftet och arbetade 05.30-14 både lördag och söndag, så nu är man lagom trött.

Älsklingen är på jobbet sitt och jag hade hoppats på att jag skulle hinna städa och sånt idag medans han är borta. Får hoppas jag mår lite bättre imorgon så jag orkar ta tag i det hela. Vill verkligen städa men var är orken?

Har insett att min blogg ser förjävlig ut för er som använder Firefox, men det får ni stå ut med.

Händer annars i mitt liv? Jo jag har lyckat få så mycket arbete så att jag inte behöver söka jobb ständigt. Tillsammans med arbetsförmedligen har vi kommit fram till att jag arbetar så pass många timmar att jag klarar mig på den inkomsten ett tag medan jag söker de jobb som jag verkligen vill ha. Skönt att inte behöva besöka ams för möte och så vidare. Nästa gång jag behöver gå dit är om jag inser att jag inte klarar mig på den inkomsten jag har nu.
Jag trivs på det sättet jag arbetar nu, men visst kan jag erkänna att det är tufft att aldrig ha ett riktigt schema att gå efter. Men man får se det positiva i det hela, då blir allt bra.
Skulle aldrig tacka nej till ett riktigt fast jobb, det vill väl vem som helst ha? Men eftersom jag inte riktigt vet vad jag vill med mitt liv, min framtid så är det perfekt att arbeta så här. Man får mycket tid till annat.
Tankarna går hit och dit, vill hinna med saker i mitt liv innan jag blir för gammal. En sak är väldigt speciellt, en sak jag läntar till så otroligt mycket. Men det får ske när det sker, men helst snart.
Kanske ska jag plugga vidare, men när och har jag orken?... Tankarna är många.
Fast så länge jag har Daniel klarar mig alltid, han är min solstråle!

Var hem till Ludvika över förra helgen. Riktigt mysigt att få komma hem. Äta mammas mat och känna hennes kärlek, älskar dig mamma!
ÅKte hem till Ludvika för att jag hade tandläkartid på måndagen. En gammal lagning skulle fixas till då den hade gått sönder. Efter tre bedövningsprutor  och stora saker i min mun försvann känseln för en stund, dock kom den tillbaka efter 3-4 timmar vilket gjorde att hela mitt huvud kändes som en stor ballong som ville sprängas när som helst. Och nu en vecka efteråt känns det lika dant. Upp till ett halvår kan det känns så här, hjälp!

Efter tandläkaren tog jag och Merima en sväng på stan. Det var så trevligt att äntligen få träffa henne igen. Hon betyder så mycket för mig. Hon har till och med börjat dricka kaffe, kan ni tro att jag blev snopen? Hon drack aldrig det innan och under sin graviditet kunde hon inte ens känna lukten av kaffe. Vi satt faktist på Mc´donals i 2-3 timmar. Var lugnare där än på Engeln. Saga var förstås med också. Vilken söt lite krabat hon är. Hon tycker nog att jag är en stollig tant som höll i henne. Hon bara log och skrattade åt mig. Så söt!
Efter att ha fått träffa Saga blev ju inte bebislängtan ännu mindre, den blev bara större. Tänk om man kunde få en sådan lite krabat snart...

Ralph och Veronica - Grattis till förlovningen!


Detta blev som de senaste inläggen, väldigt blandat och för mycket information som ni inte ens fattar. Men jag kände att jag var tvungen att rensa skallen lite.
Nu måste jag lägga mig i sängen igen, det snurrar och huvudet känns som en betongklump.

image240


-Gör som grodan, lev på hoppet!

© // Sandra Li 

- Bilddagbok:  http://gulligasurre.bilddagboken.se/ 

353 dagar kvar

Hejhopp!
Gott nytt år på er alla. Här kommer det en uppdatering.
Förlåt om det har tagit tid, men när jag inte bloggar så har jag något bättre för mig. Tiden räcker helt enkelt inte till.
Det är 353 dagar kvar av detta år så jag hinner nog med och blogga en hel del detta år med.

Hitills har det här året varit okej. Har haft en liten nereperiod där ingenting är värt nått alls. Tråkigt bara att den ska komma i början av året. Hoppas inte hela året kommer bli så.

Nyårasfton firades här hemma i Avesta tillsammans med Älsklingen, hans syster och Totte och Makkan. Vi lagade en trerättersmiddag. Förrätt var toastskagen, varmrätt var egengjort potatisgratäng, kassler och grönpepparsås. Efterrätten var varma päronhalvor med aftereigt på, chokladoppade jordgubbar och vindruvor. Glass och grädde. Hur gott som helst!
Det blev en känslig nyårsafton. Jag ville få allt bra, perfekt kanske jag ska säga. Jag fick många tankar den kvällen också. Hur förra nyår var och vilka man saknar när man inte är på den vanliga platsen som man brukar vara på.

Saknad. Jag saknar er alla där hemma i Ludvika. Ludvika är trots allt min hemstad, och kommer allt att vara det.
Vännerna, er saknar jag så det gör ont. Alla våra roliga saker vi brukar hitta på, vi är allt för tokiga vi. Det är nu när man saknar er som man verkligen inser hur mycket ni betyder för mig. Men vet ni vad? Jag kommer snart hem, hem och hälsar på, då ni.

Vart är vintern? Rena rama vårvädret här ute. Mamma ringde igår och sa att det snöade för fullt i Ludvika. Tror ni jag blev bitter då eller? Jag villl också ha snö, mycket snö! Men jag ska väl inte klaga allt för mycket. Solen lyser så underbart fint här. Men håller ni inte med om att det skulle vara fint med snötäckt mark och sedan sol så man ser snön glittra?
Svensk vinter, ja tjena!

Nyårslöfte-
Nyårslöftet förra året var att inte äta godis, dricka läsk och allt där till. Alltså inga sötsaker, ingen läsk och så vidare. Ett undantag när någon fyllde år eller något riktigt speciellt skulle firas då fick man ta sig en bit tårta och så.
Nu kanske ni undrar hur detta gick, det gick faktiskt bra. De tre första månaderna var väl svårast vad jag kan minnas. Huvudvärk och suget efter söta saker var värt då. Men de försvann rätt snabbt sen.
Detta år kommer bli ett likadant år, nu har jag även fått med mig älsklingen på noterna, bli lättrare då när man är två. Sedan har vi lovat varandra att en timmes motion ska vi ha varje dag. Vi kan till exempel ut och gå eller dra till simhallen och simma.
Idag var vi faktiskt iväg och åkte skridskor, skönt att komma upp i tid och sedan röra på sig. Vi ska faktiskt ut och gå om en stund, få lite sol i ansiktet.

Nu blev det ett knäppt inlägg, hoppade bland allt möjligt - men de får duga...
Hejhopp!


© // Sandra Li 

- Bilddagbok:
 
http://gulligasurre.bilddagboken.se/ 
RSS 2.0