Just nu känner jag mig väldigt nere. Känner mig ensam och behöver prata ut med någon som vet hur jag känner och tänker. Hösten har kommit nu, jag borde vara på topp eftersom hockeysäsongen har dragit igång på allvar nu. När jag är på hockey kan jag släppa alla tankar om vardagen och mina bekymmer men så fort man är hemma igen kommer dom smygandes. Jag orkar inge mer snart. Det finns så mycket jag skulle vilja berätta för er men kan inte skriva det här. Några skulle ändå inte förstå mig och det kanske skulle bli några starka reaktioner från vissa håll...

Jag försöker med allt för att få ur dessa tankar ur hjärnan men det går inte hur mycket jag än försöker. Jag blir så matt! Jag är så fruktansvärt glad för mina vänner som har lyckan i sina liv, men samtidigt skär det i hjärtat på mig. Det går inte att beskriva känslan men något fattas mig, mitt liv har inte börjat än...

Ibland vill jag vara äldre än vad jag är. Samtidigt som jag inte vill vara i den åldern än. Jag känner mig mogen och redo för vuxenlivet. Är man vuxen när man är 22 år?

Vissa dagar kan jag inte kliva upp ur sängen. Känner mig tom och orkeslös. Vill dra täcket över huvudet och bara somna om. Har tusentals med saker att göra här hemma, städa, tvätta och plugga men orken räcker liksom inte riktigt till. Svårt att förklara men vissa dagar kan jag bara ligga i sängen och titta i taket. Går det utför för mig nu?

© / Sandra


- Bilddagbok:
http://gulligasurre.bilddagboken.se/ 

090909

Vardagen 5 kommentarer


Just nu känner jag mig väldigt nere. Känner mig ensam och behöver prata ut med någon som vet hur jag känner och tänker. Hösten har kommit nu, jag borde vara på topp eftersom hockeysäsongen har dragit igång på allvar nu. När jag är på hockey kan jag släppa alla tankar om vardagen och mina bekymmer men så fort man är hemma igen kommer dom smygandes. Jag orkar inge mer snart. Det finns så mycket jag skulle vilja berätta för er men kan inte skriva det här. Några skulle ändå inte förstå mig och det kanske skulle bli några starka reaktioner från vissa håll...

Jag försöker med allt för att få ur dessa tankar ur hjärnan men det går inte hur mycket jag än försöker. Jag blir så matt! Jag är så fruktansvärt glad för mina vänner som har lyckan i sina liv, men samtidigt skär det i hjärtat på mig. Det går inte att beskriva känslan men något fattas mig, mitt liv har inte börjat än...

Ibland vill jag vara äldre än vad jag är. Samtidigt som jag inte vill vara i den åldern än. Jag känner mig mogen och redo för vuxenlivet. Är man vuxen när man är 22 år?

Vissa dagar kan jag inte kliva upp ur sängen. Känner mig tom och orkeslös. Vill dra täcket över huvudet och bara somna om. Har tusentals med saker att göra här hemma, städa, tvätta och plugga men orken räcker liksom inte riktigt till. Svårt att förklara men vissa dagar kan jag bara ligga i sängen och titta i taket. Går det utför för mig nu?

© / Sandra


- Bilddagbok:
http://gulligasurre.bilddagboken.se/ 

6 mars - 6 september. Ett halvår firar vi idag. Ett halvår som fästman och färstmö. Ett halvår längre tillsammans i kärlekens namn. Ett halvår längre fram i tiden. Ett halvår...

Tiden går så fort. Ett halvår redan och det känns som igår vi åkte till Stockholm på vår weekend. En underbar helg med avkoppling mitt i renoveringen av den nya lägenheten. En avkopplande och romantisk helg med god mat, konsert och härliga promenader. Det var den helgen då vi valde att ta ett nytt steg i vårt förhållande. Kärleken är stark och den växer sig starkare för var dag som går. Kärleken till min fästman Daniel går inte att beskriva med ord. Det går inte heller att beskriva med en bild. Förhoppningsvis vet han ändå hur mycket jag älskar honom och hoppas på att det aldrig händer honom något som gör att vår framtid kommer att se annorlunda ut.



- Sandra hjärta Daniel -

 
-Daniel-

      Du får mig att stråla, du får mig att le
Det är ganska lätt att i mina ögon se
Du ser mig, du tycker jag är fin
Jag sparar dina ord i mitt dyrbara skrin
Jag vet vad jag funnit, jag vet vad jag har
Frågan jag haft har nu fått sitt svar
Det jag undrade är något jag verligen minns
Det var frågan om det riktiga prinsar finns
Nu vet jag svaret och det gör mig glad
Därför skriver jag det nu på nästa rad

Prinsessan sökte sin prins
och nu vet jag att han finns






© / Sandra


- Bilddagbok:
http://gulligasurre.bilddagboken.se/ 

Ett halvår!

Vardagen En kommentar

6 mars - 6 september. Ett halvår firar vi idag. Ett halvår som fästman och färstmö. Ett halvår längre tillsammans i kärlekens namn. Ett halvår längre fram i tiden. Ett halvår...

Tiden går så fort. Ett halvår redan och det känns som igår vi åkte till Stockholm på vår weekend. En underbar helg med avkoppling mitt i renoveringen av den nya lägenheten. En avkopplande och romantisk helg med god mat, konsert och härliga promenader. Det var den helgen då vi valde att ta ett nytt steg i vårt förhållande. Kärleken är stark och den växer sig starkare för var dag som går. Kärleken till min fästman Daniel går inte att beskriva med ord. Det går inte heller att beskriva med en bild. Förhoppningsvis vet han ändå hur mycket jag älskar honom och hoppas på att det aldrig händer honom något som gör att vår framtid kommer att se annorlunda ut.



- Sandra hjärta Daniel -

 
-Daniel-

      Du får mig att stråla, du får mig att le
Det är ganska lätt att i mina ögon se
Du ser mig, du tycker jag är fin
Jag sparar dina ord i mitt dyrbara skrin
Jag vet vad jag funnit, jag vet vad jag har
Frågan jag haft har nu fått sitt svar
Det jag undrade är något jag verligen minns
Det var frågan om det riktiga prinsar finns
Nu vet jag svaret och det gör mig glad
Därför skriver jag det nu på nästa rad

Prinsessan sökte sin prins
och nu vet jag att han finns






© / Sandra


- Bilddagbok:
http://gulligasurre.bilddagboken.se/ 



Idag är det den första fredagen i september och det känns redan som höst. Regnet, som vi hunnit tröttna på nu fortsätter att falla. Inte deppar jag för det utan jag försöker se skönheten med regnet. Allt blir att kännas rent och fräscht ute i naturen.
Tog ett nattpromenad med Sigge. Vi båda blev härligt blöta trots att jag hade regnkläder blev jag blöt innanför, hur nu det gick till. Mitt under promenaden kunde jag inte låta bli att vända ansiktet uppåt och låta regndropparna falla mot min hy. Medans regndropparna sakta gled ner för min hals kände jag att nu är hösten här på riktigt.

Väl inne igen och lagom torkade gick vi till sängs. Låg där och hörde hur mannen min snusade gott och regnet som smattrade mot markisen över balkongen. Det var mysigt på något sätt. För en månad sedan hade jag inte sagt samma sak eftersom regnet delvis förstörde vår cykelsemester totalt. Men inatt, när jag låg där i sängen och hörde smattret från regnet blev min kropp avslappnad. Somnade.


Här sitter jag nu. Sigge ligger på golvet och gnager, Cujo ligger brevid mig i soffan och försöker sova. Det blev en promenad i regnet när vi vaknade. Det regnade inte lika mycket nu som inatt men vi blev ändå blöta. Klart Sigge blir blöt när han går i det höga gräset och springer runt i vattnet. Han har så korta ben att magen jämt blir blöt.

Kände att jag behövde blogga lite då min förberedelse inför första seminariumet går lite trögt. Ska ha ett muntligt framträdande om mig själv och några punkter som vi fick på uppdraget. Känns sådär eftersom man inte känner en kotte i gruppen. Nu är det en ny grupp dessutom, inte säkert att de som gick på den skriftliga ska gå den muntliga. Vet att en svensk ska gå den här så det känns lite tryggare. Läste också nyss i "kursrummet" att vi är för många i den här gruppen så läraren ska dela upp oss i två grupper.


Nu ska det ätas frukost för mig och dom två hundarna, ha en trevlig dag!

© / Sandra


- Bilddagbok:
http://gulligasurre.bilddagboken.se/  

Första fredagen

Vardagen Kommentera



Idag är det den första fredagen i september och det känns redan som höst. Regnet, som vi hunnit tröttna på nu fortsätter att falla. Inte deppar jag för det utan jag försöker se skönheten med regnet. Allt blir att kännas rent och fräscht ute i naturen.
Tog ett nattpromenad med Sigge. Vi båda blev härligt blöta trots att jag hade regnkläder blev jag blöt innanför, hur nu det gick till. Mitt under promenaden kunde jag inte låta bli att vända ansiktet uppåt och låta regndropparna falla mot min hy. Medans regndropparna sakta gled ner för min hals kände jag att nu är hösten här på riktigt.

Väl inne igen och lagom torkade gick vi till sängs. Låg där och hörde hur mannen min snusade gott och regnet som smattrade mot markisen över balkongen. Det var mysigt på något sätt. För en månad sedan hade jag inte sagt samma sak eftersom regnet delvis förstörde vår cykelsemester totalt. Men inatt, när jag låg där i sängen och hörde smattret från regnet blev min kropp avslappnad. Somnade.


Här sitter jag nu. Sigge ligger på golvet och gnager, Cujo ligger brevid mig i soffan och försöker sova. Det blev en promenad i regnet när vi vaknade. Det regnade inte lika mycket nu som inatt men vi blev ändå blöta. Klart Sigge blir blöt när han går i det höga gräset och springer runt i vattnet. Han har så korta ben att magen jämt blir blöt.

Kände att jag behövde blogga lite då min förberedelse inför första seminariumet går lite trögt. Ska ha ett muntligt framträdande om mig själv och några punkter som vi fick på uppdraget. Känns sådär eftersom man inte känner en kotte i gruppen. Nu är det en ny grupp dessutom, inte säkert att de som gick på den skriftliga ska gå den muntliga. Vet att en svensk ska gå den här så det känns lite tryggare. Läste också nyss i "kursrummet" att vi är för många i den här gruppen så läraren ska dela upp oss i två grupper.


Nu ska det ätas frukost för mig och dom två hundarna, ha en trevlig dag!

© / Sandra


- Bilddagbok:
http://gulligasurre.bilddagboken.se/