Nu är äntligen sista delen skriven av förlossningsberättelsen. Det har varit roligt att skriva ner allt nu när man fortfarande kom ihåg även fast Daniel fick hjälpa mig då och då. Jag är fruktansvärt glad över att komma ihåg så pass mycket som jag gjorde men som Daniel säger så har jag ett elefantminne utan dess like. Har sparat den här förlossningsberättelsen på externa hårddisken också, den ska skrivas ut och läggas i Mollys "första årsbok" dels för att jag kan ta fram den när som helst och läsa plus att vi kan läsa den för henne den dagen hon undrar hur det var när hon kom till världen.

Kommer att lägga upp minst ett inlägg till senare om tiden direkt efter det att Molly föddes, dagarna på BB och de första dagarna hemma. Hoppas ni vill läsa om det? För övrigt, ni som är in och läser kan väl slänga in en kommentar om det ni läst, bra, dåligt och är det något ni undrar så fråga!
Vill ha lite respons när jag skriver...



För att läsa första delen av förlossningberättelsen klicka HÄR och för att läsa andra delen så klicka HÄR


07.55 går Yvonne och Ewa av sitt skift och vården övertas av barnmorskan Elisabet Fagerström och undersköterskan Camilla. Jag tyckte om Elisabet på en gång och kände att vi hade en god kommunikation från början vilket var viktigt för mig. Fick veta att vår förlossning skulle vara den första för Camilla. Kände mig stolt över att få veta att vi skulle vara det första paret hon skulle vara med och förlösa samtidigt som jag tyckte så synd om henne.

08.10
undersöker Elisabet mig för första gången och säger att jag är öppen 4 centimeter men att det gick att vidgas till 5 cm när hon kände efter. Hon stod kvar där med sina fingrar i mig och sa att hon ville känna hur det känns när en värk kommer. Hon fick vänta ett bra tag kan jag säga, så där stod hon med sina fingrar upp i min vagina. Hon ursäktade sig till Daniel att det måste se brutalt ut för honom att hon står där med hans sambo och har hela handen där nere. Vi skrattade och sa att det absolut inte gör något, man tänker inte på det vid det här laget. När värken väl kom så blev livmodertappen helt utvidgad till 5 centimeter. Alltså 5 centimeter öppen och 5 kvar, det närmar sig!
Bebisen huvud var fortfarande ovanför spinae med satur i vänster snedvidd.

Ctg, eller elektroden på bebisens huvud registrerade fosterljudet. I journalen står det:  visar fosterljud bas fr. 130 spm. Acc finns. Inga dec. Var 5-20 spm. Har sammandragningar men svåra att registrera med ctg.

God smärtlindring av EDA.

Efter undersökningen lämnar de oss i fred en stund och sa att vi skulle ringa på klockan om det var något som händer eller om vi var oroliga över något.

Ryggmärgsbedövningen var verkligen välbehövlig här. Jag fick ligga ner i sängen och vila en stund. Det blev nog 40 minuter vila för min del. Daniel la sig på golvet i en sacco-säck och somnade. Han snarkade så jag låg och skrattade åt honom. En annan barnmorska var in en sväng och skrattade också, hon tyckte han var så söt när han låg där.

Efter att jag vilat i 40 minuter blev jag helt plötsligt väldigt rastlös i kroppen. Kunde inte ligga ner mer så jag reser mig upp och går på toaletten. Det var inte det lättaste att ha med sig droppställningen, slangen från ryggmärgsbedövningen och skakiga ben när man skulle in på den lilla toaletten som var ute i korridoren. Jag fick backa in i på toaletten för att få plats. Det tryckte på lite neråt när jag var där så jag fick stanna upp och andas lite.

När jag kom in på rummet igen tog jag pilates bollen och satte mig på. Satt där och vaggade fram och tillbaka och tittade på hur räknaren på ryggmärgsbedövningen tickade neråt. Den visade 6 timmar minus och jag tänkte att om 6 timmar är bebis ute.

Daniel fortsatte att sova och jag passade på att ta lite kort på honom och på andra saker runt omkring, tog även en Rocky tidning och bläddra lite i men helt plötsligt blir jag att må väldigt illa. Fick väcka Daniel och be han komma med mineralvatten och spypåsen. Känns som om att jag ska spy när som helst, en väldigt otäck känsla för det var inte som vanlig illamående. Men jag spyr aldrig.

Barnmorskan kommer in efter en stund och frågar hur det går. Daniel säger att jag mår illa nu men annars går det fint. Jag forsätter sitta på bollen och flåsar lite för nu trycker det lite nedåt igen. Barnmorskan undrar om jag inte ska lägga mig i sängen så hon får kika efter hur det går men jag tvärnekar. Jag vill inte än, jag trivs där på bollen. Barnmorskan, Elisabet alltså, berättar att bebisen nu ligger precis vis spinae och det är det som gör att man blir att må illa. Det visste jag eftersom jag läst om det i böckerna. Visste att vissa kan spy rakt ut när bebisen når dit så jag var rätt glad över att jag inte gjort det.
Elisabet tycker att det är okej att jag sitter på bollen en stund till. Har ingen aning om vad klockan är här men den kan ha varit runt 9-tiden.

Nästa gång Elisabet kom in i rummet så tvingade hon upp mig i sängen för jag stånkade och stönade så pass mycket på bollen att hon blev lite orolig och ville undersöka mig.
Daniel hjälpte mig upp i sängen och Elisabet undersökte. Jag kom ihåg att jag sa till mig själv ”säg 7, säg 7, säg 7” så att jag visste att det gått lite framåt i alla fall. Elisabet hummar och sedan ler hon och säger: vad jag kan känna så är du öppen 9,5 centimeter nu.
Va, utbrister jag och tittade på Daniel. Vad ska hon? 9,5 sa Daniel tillbaka.
Elisabet säger att vi bara ska vänta ut den sista kanten och sedan invänta krystvärkarna. Ojojoj, nu är det nära och jag började bli nervös men samtidigt förväntansfull.

10.15
får jag mer lustgas. Den kopplas in på 70/30% och den här gången hjälper den mig. Det trycker på mer och mer nedåt och det blir en konstig känsla. Jag känner verkligen hur kroppen arbetar av sig självt, häftigt!

Helt plötsligt börjar det göra ondare och ondare. Inte samma smärta som vid värkarna tidigare utan nu är det mer tryck neråt och jag vill bara skrika ut trycket men det går inte. Lägger mig på vänster sida och trycket släpper lite. Får lägga upp högerbenet i ställningen och Elisabet undersöker mig igen och säger att det är nära och att vi bara ska vänta på kroppens egna signaler.

11.01
börjar krystvärkarna. Underbart att äntligen få pressa på när trycket är som värst. Jag gick in väldigt mycket i mig själv och koncentrerade mig på att krysta, andas och ta nya tag. Elisabet tyckte jag var duktig för att vara förstföderska. Kanske har det lönat sig att titta på mycket förlossningar på tv?

Nu ser jag huvudet säger Elisabet helt plötsligt, det är mörkt hår. Här hann jag tänka många tankar, huvudet ska ut där igenom, kommer barnet vara friskt, kommer det skrika, kommer jag dö? Konstigt att man han tänka så pass mycket under så kort tid.

Jag använde mig av lustgasen här och nu hjälpte den precis som jag trott innan att den skulle göra. Min bästa vän! Vet inte om lustgasen gjorde att jag slappnade av ännu mer för mellan krystvärkarna somnade jag och pratade till och med i sömnen så de skrattade åt mig. Jag sa något i stil med ”nej, inte allihopa”.  Jag hörde faktiskt mig själv prata fast jag inte kunde styra det. Den där lustgasen fungerade alltså….

Fick byta ställning och la mig på rygg och upp med båda benen i ställning för att få lite mer kraft att krysta. Nu gick det lättare och nu började det även brännas så in i helvete. Huvudet var alltså precis på väg ut och nu förstod jag var ”ring of fire” var för något. Hela tiden sa jag till Elisabet att jag tror jag skiter på mig. Konstigt att man säger sådant, men jag antar att det hör till att man säger det ena och det andra under en förlossning. Nu efteråt skrattar jag och Daniel åt det.

Jag hör lååångt bort att Elisabet nämner sugklocka. Detta glömde jag rätt fort och frågade Daniel efter förlossningen om hon nämnde någon gång och det stämde men det behövdes inte användas. Vid en krystvärk hjälpte Elisabet till med sina fingrar och ”plopp” var huvudet ute. Den känslan när huvudet kom ut är helt obeskrivlig. Det gjorde ont men samtidigt var det skönt, trycket släppte på en gång. Daniel tittade nu ner på bebisen och log. Jag trodde faktiskt att han inte skulle titta ner när huvudet hade kommit ut eftersom han är känslig för blod. Men han gjorde det och han log och vid nästa krystvärk sa han åt mig att ta i alla vad jag kan, för nu ska bebis ut!

När sista krystvärken kom blev jag alldeles till mig, shit nu kommer bebisen! Och så kände jag hur något slank ur mig och började skrika. Daniel utbrast på en gång, jag hade rätt det är en flicka. Är det sa jag? Hon har din näsa sa Daniel. Han tittade på mig, pussade mig och jag såg glädjetårarna i hans ögon. Den lilla flickan las på mitt bröst. Hon var den vackraste bebisen jag sett och det var mitt barn. Jag välkomnade den lilla bebisen med att säga hej och att jag var hennes mamma. Shit, jag är en mamma nu och jag har en dotter. Hon är den del av mig och Daniel.


Prick klockan 12.00 tisdagen den 25 maj 2010 föddes vår älskade dotter som fick namnet Molly, kan livet bli bättre än så här? Ligga där och mysa med en nyförlöst bebis och bara snusa på henne, pussa på henne och smeka hennes små fingrar och fötter. Jösses vilken känsla!





Kärlek vid första ögonkastet


- Min "underblogg": surrovich.blogg.se/tipsochtavlingar

När Molly kom till världen, sista delen.

Förlossningen med Molly 6 kommentarer


Nu är äntligen sista delen skriven av förlossningsberättelsen. Det har varit roligt att skriva ner allt nu när man fortfarande kom ihåg även fast Daniel fick hjälpa mig då och då. Jag är fruktansvärt glad över att komma ihåg så pass mycket som jag gjorde men som Daniel säger så har jag ett elefantminne utan dess like. Har sparat den här förlossningsberättelsen på externa hårddisken också, den ska skrivas ut och läggas i Mollys "första årsbok" dels för att jag kan ta fram den när som helst och läsa plus att vi kan läsa den för henne den dagen hon undrar hur det var när hon kom till världen.

Kommer att lägga upp minst ett inlägg till senare om tiden direkt efter det att Molly föddes, dagarna på BB och de första dagarna hemma. Hoppas ni vill läsa om det? För övrigt, ni som är in och läser kan väl slänga in en kommentar om det ni läst, bra, dåligt och är det något ni undrar så fråga!
Vill ha lite respons när jag skriver...



För att läsa första delen av förlossningberättelsen klicka HÄR och för att läsa andra delen så klicka HÄR


07.55 går Yvonne och Ewa av sitt skift och vården övertas av barnmorskan Elisabet Fagerström och undersköterskan Camilla. Jag tyckte om Elisabet på en gång och kände att vi hade en god kommunikation från början vilket var viktigt för mig. Fick veta att vår förlossning skulle vara den första för Camilla. Kände mig stolt över att få veta att vi skulle vara det första paret hon skulle vara med och förlösa samtidigt som jag tyckte så synd om henne.

08.10
undersöker Elisabet mig för första gången och säger att jag är öppen 4 centimeter men att det gick att vidgas till 5 cm när hon kände efter. Hon stod kvar där med sina fingrar i mig och sa att hon ville känna hur det känns när en värk kommer. Hon fick vänta ett bra tag kan jag säga, så där stod hon med sina fingrar upp i min vagina. Hon ursäktade sig till Daniel att det måste se brutalt ut för honom att hon står där med hans sambo och har hela handen där nere. Vi skrattade och sa att det absolut inte gör något, man tänker inte på det vid det här laget. När värken väl kom så blev livmodertappen helt utvidgad till 5 centimeter. Alltså 5 centimeter öppen och 5 kvar, det närmar sig!
Bebisen huvud var fortfarande ovanför spinae med satur i vänster snedvidd.

Ctg, eller elektroden på bebisens huvud registrerade fosterljudet. I journalen står det:  visar fosterljud bas fr. 130 spm. Acc finns. Inga dec. Var 5-20 spm. Har sammandragningar men svåra att registrera med ctg.

God smärtlindring av EDA.

Efter undersökningen lämnar de oss i fred en stund och sa att vi skulle ringa på klockan om det var något som händer eller om vi var oroliga över något.

Ryggmärgsbedövningen var verkligen välbehövlig här. Jag fick ligga ner i sängen och vila en stund. Det blev nog 40 minuter vila för min del. Daniel la sig på golvet i en sacco-säck och somnade. Han snarkade så jag låg och skrattade åt honom. En annan barnmorska var in en sväng och skrattade också, hon tyckte han var så söt när han låg där.

Efter att jag vilat i 40 minuter blev jag helt plötsligt väldigt rastlös i kroppen. Kunde inte ligga ner mer så jag reser mig upp och går på toaletten. Det var inte det lättaste att ha med sig droppställningen, slangen från ryggmärgsbedövningen och skakiga ben när man skulle in på den lilla toaletten som var ute i korridoren. Jag fick backa in i på toaletten för att få plats. Det tryckte på lite neråt när jag var där så jag fick stanna upp och andas lite.

När jag kom in på rummet igen tog jag pilates bollen och satte mig på. Satt där och vaggade fram och tillbaka och tittade på hur räknaren på ryggmärgsbedövningen tickade neråt. Den visade 6 timmar minus och jag tänkte att om 6 timmar är bebis ute.

Daniel fortsatte att sova och jag passade på att ta lite kort på honom och på andra saker runt omkring, tog även en Rocky tidning och bläddra lite i men helt plötsligt blir jag att må väldigt illa. Fick väcka Daniel och be han komma med mineralvatten och spypåsen. Känns som om att jag ska spy när som helst, en väldigt otäck känsla för det var inte som vanlig illamående. Men jag spyr aldrig.

Barnmorskan kommer in efter en stund och frågar hur det går. Daniel säger att jag mår illa nu men annars går det fint. Jag forsätter sitta på bollen och flåsar lite för nu trycker det lite nedåt igen. Barnmorskan undrar om jag inte ska lägga mig i sängen så hon får kika efter hur det går men jag tvärnekar. Jag vill inte än, jag trivs där på bollen. Barnmorskan, Elisabet alltså, berättar att bebisen nu ligger precis vis spinae och det är det som gör att man blir att må illa. Det visste jag eftersom jag läst om det i böckerna. Visste att vissa kan spy rakt ut när bebisen når dit så jag var rätt glad över att jag inte gjort det.
Elisabet tycker att det är okej att jag sitter på bollen en stund till. Har ingen aning om vad klockan är här men den kan ha varit runt 9-tiden.

Nästa gång Elisabet kom in i rummet så tvingade hon upp mig i sängen för jag stånkade och stönade så pass mycket på bollen att hon blev lite orolig och ville undersöka mig.
Daniel hjälpte mig upp i sängen och Elisabet undersökte. Jag kom ihåg att jag sa till mig själv ”säg 7, säg 7, säg 7” så att jag visste att det gått lite framåt i alla fall. Elisabet hummar och sedan ler hon och säger: vad jag kan känna så är du öppen 9,5 centimeter nu.
Va, utbrister jag och tittade på Daniel. Vad ska hon? 9,5 sa Daniel tillbaka.
Elisabet säger att vi bara ska vänta ut den sista kanten och sedan invänta krystvärkarna. Ojojoj, nu är det nära och jag började bli nervös men samtidigt förväntansfull.

10.15
får jag mer lustgas. Den kopplas in på 70/30% och den här gången hjälper den mig. Det trycker på mer och mer nedåt och det blir en konstig känsla. Jag känner verkligen hur kroppen arbetar av sig självt, häftigt!

Helt plötsligt börjar det göra ondare och ondare. Inte samma smärta som vid värkarna tidigare utan nu är det mer tryck neråt och jag vill bara skrika ut trycket men det går inte. Lägger mig på vänster sida och trycket släpper lite. Får lägga upp högerbenet i ställningen och Elisabet undersöker mig igen och säger att det är nära och att vi bara ska vänta på kroppens egna signaler.

11.01
börjar krystvärkarna. Underbart att äntligen få pressa på när trycket är som värst. Jag gick in väldigt mycket i mig själv och koncentrerade mig på att krysta, andas och ta nya tag. Elisabet tyckte jag var duktig för att vara förstföderska. Kanske har det lönat sig att titta på mycket förlossningar på tv?

Nu ser jag huvudet säger Elisabet helt plötsligt, det är mörkt hår. Här hann jag tänka många tankar, huvudet ska ut där igenom, kommer barnet vara friskt, kommer det skrika, kommer jag dö? Konstigt att man han tänka så pass mycket under så kort tid.

Jag använde mig av lustgasen här och nu hjälpte den precis som jag trott innan att den skulle göra. Min bästa vän! Vet inte om lustgasen gjorde att jag slappnade av ännu mer för mellan krystvärkarna somnade jag och pratade till och med i sömnen så de skrattade åt mig. Jag sa något i stil med ”nej, inte allihopa”.  Jag hörde faktiskt mig själv prata fast jag inte kunde styra det. Den där lustgasen fungerade alltså….

Fick byta ställning och la mig på rygg och upp med båda benen i ställning för att få lite mer kraft att krysta. Nu gick det lättare och nu började det även brännas så in i helvete. Huvudet var alltså precis på väg ut och nu förstod jag var ”ring of fire” var för något. Hela tiden sa jag till Elisabet att jag tror jag skiter på mig. Konstigt att man säger sådant, men jag antar att det hör till att man säger det ena och det andra under en förlossning. Nu efteråt skrattar jag och Daniel åt det.

Jag hör lååångt bort att Elisabet nämner sugklocka. Detta glömde jag rätt fort och frågade Daniel efter förlossningen om hon nämnde någon gång och det stämde men det behövdes inte användas. Vid en krystvärk hjälpte Elisabet till med sina fingrar och ”plopp” var huvudet ute. Den känslan när huvudet kom ut är helt obeskrivlig. Det gjorde ont men samtidigt var det skönt, trycket släppte på en gång. Daniel tittade nu ner på bebisen och log. Jag trodde faktiskt att han inte skulle titta ner när huvudet hade kommit ut eftersom han är känslig för blod. Men han gjorde det och han log och vid nästa krystvärk sa han åt mig att ta i alla vad jag kan, för nu ska bebis ut!

När sista krystvärken kom blev jag alldeles till mig, shit nu kommer bebisen! Och så kände jag hur något slank ur mig och började skrika. Daniel utbrast på en gång, jag hade rätt det är en flicka. Är det sa jag? Hon har din näsa sa Daniel. Han tittade på mig, pussade mig och jag såg glädjetårarna i hans ögon. Den lilla flickan las på mitt bröst. Hon var den vackraste bebisen jag sett och det var mitt barn. Jag välkomnade den lilla bebisen med att säga hej och att jag var hennes mamma. Shit, jag är en mamma nu och jag har en dotter. Hon är den del av mig och Daniel.


Prick klockan 12.00 tisdagen den 25 maj 2010 föddes vår älskade dotter som fick namnet Molly, kan livet bli bättre än så här? Ligga där och mysa med en nyförlöst bebis och bara snusa på henne, pussa på henne och smeka hennes små fingrar och fötter. Jösses vilken känsla!





Kärlek vid första ögonkastet


- Min "underblogg": surrovich.blogg.se/tipsochtavlingar

Idag är det MIN dag, min födelsedag! Tänk att för 23 år sedan låg min egen mamma med värkar och väntade på att deras lilla bebis skulle födas. Jag föddes 19.44 på kvällen.

Idag blev jag väckt av älsklingen och Molly med både sång och frukost på sängen. Mollys present till mig måste ha varit att hon sov hela 7½ timme inatt. Hon vaknade vid halv nio och då tog Daniel henne och matade och gjorde ordning frukosten innan de gick in och väckte mig. Skönt att ha fått sova så många timmar i en sammanhängade sömn, inte ofta det händer längre.

Fick en underbar present av mina älsklingar. Daniel hade skrivt ut bilder på jobbet med små pratbubblor som kom ur Mollys mun. Lägger in bilderna här i föjd som jag fick se dem. Titta och skratta, det gjorde jag :)

Klicka på bilderna så blir de större!



1. 
 2.  3.  4. 
5. 
 6.  7.  8.

Visst var det roligt gjort?

Nu ska jag ta och bada Molly och sedan göra oss klara för snart kommer min mamma och mormor, alltså mormor och gammelmormor till Molly hit och ska spendera dagen med oss. Vi ska käka lunch på stan innan Daniel drar till jobbet och sedan ska vi åka till Sågmyra och shoppa lite på stan. Till Spillevinken ska vi också och hämta ut lite vinstkläder =)

Ha en bra dag!


- Min "underblogg": surrovich.blogg.se/tipsochtavlingar

Hurra Hurra för mig idag!

Vardagen 4 kommentarer

Idag är det MIN dag, min födelsedag! Tänk att för 23 år sedan låg min egen mamma med värkar och väntade på att deras lilla bebis skulle födas. Jag föddes 19.44 på kvällen.

Idag blev jag väckt av älsklingen och Molly med både sång och frukost på sängen. Mollys present till mig måste ha varit att hon sov hela 7½ timme inatt. Hon vaknade vid halv nio och då tog Daniel henne och matade och gjorde ordning frukosten innan de gick in och väckte mig. Skönt att ha fått sova så många timmar i en sammanhängade sömn, inte ofta det händer längre.

Fick en underbar present av mina älsklingar. Daniel hade skrivt ut bilder på jobbet med små pratbubblor som kom ur Mollys mun. Lägger in bilderna här i föjd som jag fick se dem. Titta och skratta, det gjorde jag :)

Klicka på bilderna så blir de större!



1. 
 2.  3.  4. 
5. 
 6.  7.  8.

Visst var det roligt gjort?

Nu ska jag ta och bada Molly och sedan göra oss klara för snart kommer min mamma och mormor, alltså mormor och gammelmormor till Molly hit och ska spendera dagen med oss. Vi ska käka lunch på stan innan Daniel drar till jobbet och sedan ska vi åka till Sågmyra och shoppa lite på stan. Till Spillevinken ska vi också och hämta ut lite vinstkläder =)

Ha en bra dag!


- Min "underblogg": surrovich.blogg.se/tipsochtavlingar