Tipsade er nyss om de underbara väskorna från Disney som de hade som kampanj hos Campadre. Den här gången vill jag tipsa er om fler saker. Under kategorin "barn" hos Campadre finns det många bra kampanjer just nu.

Jag är helt såld i Gangtars mjukisbyxor med stjärnor på knäna och den fina koftan.
Shampoodle är verkligen en märke jag rekomenderar. Molly har tre tracksuits och de alla är jättefina, sitter bra och underbar kvalité!
Roobez är ett nytt märke för mig men vilka underbara små tofflor för de små fötterna. Tänk att få traska omkring med något av alla de fina paren på förskolan. Åh så underbara alla är, kika in ni kommer bli förälskade!

Sen tipsar jag er som ännu inte är medlemar att bli det. Kostar inget och inga köpkrav eller liknade. Den 30/7 börjar "kids weekend" som ni inte vill missa ifall ni vill fynda till bra priser! och den 3/8 kommer det kampanjer för Sobea och Trumpette!

För er som inte har knoddar tipsar jag er om kampanjer med Saddler, Tretorn, Rock by Sweden, O clock, Levis Watches, Gram, Philips, Gustavsbergs porslinsfabrik och många fler!

Som sagt för att ta del av Campadres kampanjer behöver man bli medlem och det är gratis och inga måste.
Hos Campadre. är det gratis medlemskap och kostar ingenting. Man kan även säga upp medlemskapet när man vill. Man måste dock vara medlem för att kunna gå in och kika på kampajerna och skynda er att bli medlemmar för inte alla har chansen att bli det!

Så kika in på deras sida nu så ni inte missar deras nystartade kampanjer och fynda till riktigt bra priser!

Klicka er in HÄR och bli medlem!


Shoppingtips!

Jag tipsar! 4 kommentarer
Tipsade er nyss om de underbara väskorna från Disney som de hade som kampanj hos Campadre. Den här gången vill jag tipsa er om fler saker. Under kategorin "barn" hos Campadre finns det många bra kampanjer just nu.

Jag är helt såld i Gangtars mjukisbyxor med stjärnor på knäna och den fina koftan.
Shampoodle är verkligen en märke jag rekomenderar. Molly har tre tracksuits och de alla är jättefina, sitter bra och underbar kvalité!
Roobez är ett nytt märke för mig men vilka underbara små tofflor för de små fötterna. Tänk att få traska omkring med något av alla de fina paren på förskolan. Åh så underbara alla är, kika in ni kommer bli förälskade!

Sen tipsar jag er som ännu inte är medlemar att bli det. Kostar inget och inga köpkrav eller liknade. Den 30/7 börjar "kids weekend" som ni inte vill missa ifall ni vill fynda till bra priser! och den 3/8 kommer det kampanjer för Sobea och Trumpette!

För er som inte har knoddar tipsar jag er om kampanjer med Saddler, Tretorn, Rock by Sweden, O clock, Levis Watches, Gram, Philips, Gustavsbergs porslinsfabrik och många fler!

Som sagt för att ta del av Campadres kampanjer behöver man bli medlem och det är gratis och inga måste.
Hos Campadre. är det gratis medlemskap och kostar ingenting. Man kan även säga upp medlemskapet när man vill. Man måste dock vara medlem för att kunna gå in och kika på kampajerna och skynda er att bli medlemmar för inte alla har chansen att bli det!

Så kika in på deras sida nu så ni inte missar deras nystartade kampanjer och fynda till riktigt bra priser!

Klicka er in HÄR och bli medlem!


För 24 år sedan, närmare bestämt tisdagen den 28 juli klockan 19.44, så föddes en liten tösabit på 3171 gram och var 50 centmeter lång på Falu lasarett. Två mycket stolta föräldrar fick ta emot sitt andra barn, en dotter som senare fick namnet Sandra.

Det var alltså jag som föddes den kvällen i juli. Idag fyller jag 24 år. Känner mig dock som 35. Känner mig bra mycket mognare än många utav mina vänner. Man växer enormt när man får ett eget barn. Fråga mg igen när jag är 35 om jag känner mig som det eller kommer jag känna mig som 46 eller 24? En sak som är säker i alla fall är att det inte är samma sak att fylla år längre sedan man fick ett eget barn. Min dotter, min Molly är det bästa i livet, hon får all uppmärksamhet, jag kommer liksom i andra hand. Borde egentligen ta hand om mig mer själv men jag är nöjd som det är just nu. Molly är bara en liten bebis(?) en gång i livet så det gäller att njuta, mig själv kan jag skämma bort om några år.


Någon påminde mig om att jag fortfarande är närmare 20 än 30, det kändes bra!

Hoppas ni alla får en trevlig torsdag, jag håller på att baka lite och får främmande på eftermiddagen. Här ska det kalasas!


En liten bebis!

Vardagen 3 kommentarer

För 24 år sedan, närmare bestämt tisdagen den 28 juli klockan 19.44, så föddes en liten tösabit på 3171 gram och var 50 centmeter lång på Falu lasarett. Två mycket stolta föräldrar fick ta emot sitt andra barn, en dotter som senare fick namnet Sandra.

Det var alltså jag som föddes den kvällen i juli. Idag fyller jag 24 år. Känner mig dock som 35. Känner mig bra mycket mognare än många utav mina vänner. Man växer enormt när man får ett eget barn. Fråga mg igen när jag är 35 om jag känner mig som det eller kommer jag känna mig som 46 eller 24? En sak som är säker i alla fall är att det inte är samma sak att fylla år längre sedan man fick ett eget barn. Min dotter, min Molly är det bästa i livet, hon får all uppmärksamhet, jag kommer liksom i andra hand. Borde egentligen ta hand om mig mer själv men jag är nöjd som det är just nu. Molly är bara en liten bebis(?) en gång i livet så det gäller att njuta, mig själv kan jag skämma bort om några år.


Någon påminde mig om att jag fortfarande är närmare 20 än 30, det kändes bra!

Hoppas ni alla får en trevlig torsdag, jag håller på att baka lite och får främmande på eftermiddagen. Här ska det kalasas!


Jag har tänkt på att skriva ett inlägg om det fruktansvärda som hände Norge i fredags fast jag kom aldrig fram till hur jag skulle skriva det. Jag känner en stor sorg för de drabbade och är verkligen illa berörd över allt. När jag såg gudtjänsten på tvn igår bröt jag ihop. Att se regeringen, kungaparen och annat så kallat vanligt folk sitta där och gråta. Här var det inga stela miner, inga raka ryggar utan tårarna föll från deras kinder som de ska göra. Norge som är ett sådan vackert och fint land. Vänligt och vill väl, så händer detta! Ofattbart och hemskt.

Jag har släktningar och vänner i Oslo. Ingen blev hårt drabbad men de är i chock. Några kände av smällen, andra har minst sina vänner. Jag är så ledsen för deras skull, för världens skull. Jag känner mig hemsk som har fött fram Molly till denna värld. Hon förstår inte och vet inte om allt de onda som sker i vår omgivning. Jag ska göra allt för att fostra Molly till något bra. Att ta vara på livet, sin familj och sina vänner.

Jag är i en djup sorg. Jag är ledsen för de drabbade i Norge men även för ett besked jag och sambon fick igår innan vi gick till sängs. En människa jag träffat två gånger men har berört mig mycket har somnat in. Det var Luddes uppfödare Gunilla som somnat in. Hon var sjuk i kol men jag trodde inte att det var så pass allvarligt som det nu verkar ha varit. Jag grät massor när jag fick beskedet. En ångest kom krypandes över mig. Hennes hundar var hennes allt och vi lovade henne att komma tillbaka den här sommaren för att hälsa på och visa upp Ludde. Sambon fick mig rätt snabbt tillbaka på bättre tankar genom att påpeka att vi faktiskt skickat en hel del foton åt henne på Ludde. Vet faktiskt inte varför jag är så ledsen som jag nu är efter beskedet fast jag har en koppling till förra våren och Sigge. Den där ångesten och saknaden. Jag tänker mycket på Gunillas hundar hon hade hemma, Molly och Linda som är Luddes mamma och mormor. De var verkligen hennes barn, hennes allt och vad händer med hundarna nu? Nej, nu ska jag försöka tänka på något annat fast det är svårt. Min tankar dras mot Sigge, mot Gunilla och när vi hälsade på första gången och sen hämtade hem Ludde. Mina tankar går till alla de anhöriga och drabbade i Norge. Just nu känner jag mig väldigt liten i denna stora värld...

Ett väldigt konstigt inlägg blandat med terrordåd och saknad av en fyrbent vän men jag behövde skriva av mig och då blir det som det blir.


Bilder från när vi hämtade hem Ludde för snart ett år sedan

Norge, sorgen och saknaden

Vardagen En kommentar
Jag har tänkt på att skriva ett inlägg om det fruktansvärda som hände Norge i fredags fast jag kom aldrig fram till hur jag skulle skriva det. Jag känner en stor sorg för de drabbade och är verkligen illa berörd över allt. När jag såg gudtjänsten på tvn igår bröt jag ihop. Att se regeringen, kungaparen och annat så kallat vanligt folk sitta där och gråta. Här var det inga stela miner, inga raka ryggar utan tårarna föll från deras kinder som de ska göra. Norge som är ett sådan vackert och fint land. Vänligt och vill väl, så händer detta! Ofattbart och hemskt.

Jag har släktningar och vänner i Oslo. Ingen blev hårt drabbad men de är i chock. Några kände av smällen, andra har minst sina vänner. Jag är så ledsen för deras skull, för världens skull. Jag känner mig hemsk som har fött fram Molly till denna värld. Hon förstår inte och vet inte om allt de onda som sker i vår omgivning. Jag ska göra allt för att fostra Molly till något bra. Att ta vara på livet, sin familj och sina vänner.

Jag är i en djup sorg. Jag är ledsen för de drabbade i Norge men även för ett besked jag och sambon fick igår innan vi gick till sängs. En människa jag träffat två gånger men har berört mig mycket har somnat in. Det var Luddes uppfödare Gunilla som somnat in. Hon var sjuk i kol men jag trodde inte att det var så pass allvarligt som det nu verkar ha varit. Jag grät massor när jag fick beskedet. En ångest kom krypandes över mig. Hennes hundar var hennes allt och vi lovade henne att komma tillbaka den här sommaren för att hälsa på och visa upp Ludde. Sambon fick mig rätt snabbt tillbaka på bättre tankar genom att påpeka att vi faktiskt skickat en hel del foton åt henne på Ludde. Vet faktiskt inte varför jag är så ledsen som jag nu är efter beskedet fast jag har en koppling till förra våren och Sigge. Den där ångesten och saknaden. Jag tänker mycket på Gunillas hundar hon hade hemma, Molly och Linda som är Luddes mamma och mormor. De var verkligen hennes barn, hennes allt och vad händer med hundarna nu? Nej, nu ska jag försöka tänka på något annat fast det är svårt. Min tankar dras mot Sigge, mot Gunilla och när vi hälsade på första gången och sen hämtade hem Ludde. Mina tankar går till alla de anhöriga och drabbade i Norge. Just nu känner jag mig väldigt liten i denna stora värld...

Ett väldigt konstigt inlägg blandat med terrordåd och saknad av en fyrbent vän men jag behövde skriva av mig och då blir det som det blir.


Bilder från när vi hämtade hem Ludde för snart ett år sedan