Nya tider
Ibland blir det inte som man tänkt sig. Man har planer på vad som ska göras och förhoppningsvis fullfölja det för att sedan bli klar med det. Mina planer för hösten har skitit sig rejält och just nu är jag bara tom och förvirrad. Jag som sökte till högskolan, förskollärarutbildning, med goda förhoppningar på att få en plats har kommit tvåa på reservlistan. Min värld sprack, min framtid som jag såg fram emot och var peppad till. Nu står jag istället på ruta ett igen med en karta i min hand men vet inte vilken väg jag ska gå.
Jag är så less på att inte ha något eget att syssla med. Ett arbete eller en utbildning som ger något mer än ett betyg på pappret. En utbildning som förhoppningsvis leder till ett arbete, trygg ekonomi och en ljusare vardag. Tänk om min omgivning kunde fråga mig något annat än "har du något jobb nu?", "hur länge ska du plugga?". Är så less på alla dessa frågor. Fråga mig istället om jag läst senaste nummret av någon inredingstidning istället. För alltid när det näms arbete i en konversation känns det som om att jag måste försvara mig själv, hitta på en ursäkt till varför jag inte kommit längre i mitt liv. Varför jag står kvar på ruta ett.
Det är mycket av det här som har gjort att bloggen har varit rätt tyst ett bra tag. Jag har inte ens kännt igen mig själv. Varit väldigt ledsen, deprimerad och tom. Sömnlösa nätter och för mycket att tänka på höll på att ta knäcken på mig helt. Men efter att ha fått prata ut med några människor så ser jag nu ljusare på framtiden.
Det jag ska lägga energi på den här hösten (japp, jag tar några veckor i taget) är att hitta tillbaka mer till mig själv. Att unna mig själv som människa, inte som mamma eller sambo, utan til mig själv som Sandra. Ta för mig mer och tro på mig själv. Jag kan inte hålla på att tänka negativa saker hela tiden, det gör ju till slut att hela världen blir mörk och svart. Tro mig, jag vet det nu!
Samtidigt som jag tycker att jag står kvar på ruta ett inser jag hur långt jag kommit i mitt liv ändå. Det är bara att se den fina familjen jag har lyckan att leva tillsammans med. Mina solstrålar i det mörka livet. Jag har utvecklats enormt som människa tack vare dem. Jag är mamma till en underbar dotter, sambo och fästmö till en underbar karl och matte till en sjukt söt hund.
Jag tror på mig, jag tror på min familj och jag tror på framtiden!
Hoppas bara att jag kan få åka på en räkmacka snart, det måste vara min tur nu!
Kommentarer
Therese
Stor kram till dig Sandra!
Josefine
Om du är 2: på reservlistan så är chansen väldigt stor till att du kommer in så du vet, så ge inte upp hoppet om att börja studera till hösten =)
Svar:
Sandra
Helene
Kram gumman! <3
E
Sandra, jag känner med dig. Står du som andra reserv är det inte kört. Ring varje dag och kolla om ngn tackat nej. Kolla när uppropet är och var där. Chansen finnns att du trots allt kommer in.
Lycka till!
/E
Trackback
