Ni hittar hela listan HÄR.

Ett annat ögonblick ur mitt liv.
Det första jag blev att tänka på var den kvälen jag och Daniel förlovade oss.
En riktigt mysig kväll i Stockholm på ett hotell. Efter lite bastubad och avslappning bytte vi ringar och så, faktiakt läste vi en varsin dikt till varandra. Daniels dikt till mig var så vacker men den vill jag inte publicera här för det är något som bara tillhör mig och Daniel.

Vi förlovade oss på fredagen och hela helgen gick vi på som moln, lyckligt nyförlovade och myste runt på Stockholms gator. Gick på konsert och njöt!

Ett ögonblick som jag ofta tänker tillbaka på med ett leende på läpparna!



Kärleken övervinner allt - Du och jag Daniel!

Ni hittar hela listan HÄR.

Den här månaden är faktiskt den bästa månaden på hela året enligt mig.
Älskar vintern och förväntan inför jul och nyår. Att få planera vad som ska ges bort i julklappar, slå in dem och bli nyfiken på vad man själv ska få.

Fast december är en dyr månad. Det ska fixas julklappr och födelsedagspresenter till hela min familj.
Alla utom jag fyller i december. Bror har vi redan firat och näst på tur är morsgumman och sist men inte minst farsgubben.

Den här julen blir ännu mer speciellt med tanke på att det är första gången Molly är med och firar utanför magen.
Förra året låg hon inne i min mage och bara de närmaste visste om att vi skulle ha barn. Även den tiden var spännande och pirrig. På juldagen skulle vi nämnligen berätta för mina vänner att vi skulle ha barn. Alla var samlade på festen, Daniel slog kniven i glaset och sa att vi hade något att berätta. Konstigt att man kan vara så nervös över något egentligen. Det var så skönt att ha berättat det sen. Hade nästan gått halva graviditeten utan att säga något!

Varje jul brukar vi gå till midnattsmässan i kyrkan. En fin avslutning på julafton enligt mig. I Ludvika när vi gick träffade man alltid vännerna vid den gudstjänsten. Vi kramades och umgicks en stund före och efter och hade det mysigt. De senaste åren har jag gått i kyrkan i Avesta tillsammans med Daniel och hans mamma hennes sambo och svägerskan. En mysig kyrka att gå till och förra året var nog den mysigaste stunden i en kyrka jag upplevt.
På självaste julafton, precis innan klockan slog tolv slag kände jag den där först sparken i magen. Jag blev varm i hela kroppen, viskade till Daniel och så kom glädjetårarna. Vilken avslutning på julafton och vilken lycka och kärlek. Lätt den bästa julklappen jag någonsin fått!

December månad, förväntningarnas månad eller kanske den ensammaste månaden?
Kan inte låta bli att tänka på de som inte har några nära och kära att fira julen med. Det gör ont i mitt hjärta och blir ännu mera tacksam över vad jag egentligen har här hemma. Ska försöka bli lite mer tacksam över det nu!

Ni hittar hela listan HÄR.

Detta ångrar jag:

Det finns ingenting jag ångrar.
De orden skulle jag kunna säga men visst finns det saker som jag ångrar men jag försöker att inte tänka på det för mycket för det man gjort går inte att göra ogjort.
Det jag kan göra istället är att se till att ingen i min omgivning gör om samma sak.

När man var yngre och gick i skolan sa de vuxna till en att se till att göra din skoltid till den bästa för den kommer aldrig tillbaka. Jag ångrar nå fruktansvärt mycket att jag inte gav mer i skolan. Fast jag tänker hela tiden att jag gjorde mitt bästa utan hjälp för min dyslexi.
De här sakerna går dock att göra någonting åt. Jag kan, om jag vill, läsa upp betygen nu i efterhand.
Hade jag inte gett upp engelskan på gymnasiet hade jag aldrigt fått chansen att läsa engelska i höstas och träffat underbara människor. En sak förlorat, en sak vunnen i mina ögon!

Saker som dock inte går att göra någonting åt ångrar jag djupt. Men som jag skrev i början av inlägget är det något jag inte försöker tänka på så mycket även om det är riktigt svårt!

Naturligtvis ångrar jag djupt att vi tog beslutet att avliva Sigge. Men vi vet innerst inne att vi gjorde det rätta. Men ni kan nog förstå vad jag menar. Detta kan jag inte tänka på för mycket, jag faller ihop av sorg och saknad.

Den här listan som jag nu följer har fått mig att tänka väldigt mycket på Sigge. Varje dag den senaste veckan har många tårar fallit från mina kinder. Många tankar som snurrar runt. Glada minnen men även tankar av ångest och frustration...

Ni hittar hela listan HÄR.

Min favoritfödelsedag:

Jag fyller år mitt i sommaren, den 28 juli. När jag gick i skolan tyckte jag det var nå fruktansvärt orättvist att inte få paket i klassrummet. Var riktigt avis på dem som fick sitta ner i sin bänk och lyssna när vi andra sjöng.
När jag fyllde år kom knappt någon på mina kalas eftersom de flesta var på semester. Fast mamma och pappa fixade kalas för mig senare när vi hade börjat skolan för att fira vilket var roligt just då.

När jag blev äldre var det skönt att fylla år på sommaren. Jag kunde bjuda hem de flesta vännerna på fest eftersom de inte längre följde med sina föräldrar på semester samt att vi kunde ha rejäla grillfester.



Samma som jag sa igår är det svårt att välja ut en födelsedag som överträffar de andra. Givetvis var den här födelsedagen något väldigt speciellt. Det var min första födelsedag som mamma. Molly var så pass liten då att hon inte förstod att jag fyllde år, skulle hon inte gör nu heller för den delen. Men just då, där i slutet av juli levde vi fortfarande i den här lilla bebisbubbla att jag knappt kände att jag fyllde år.

En födelsedag som ligger varmt om hjärtat är det året jag fyllde 19. Det var en dag uppe i Östersund av alla ställen. Hade lurat med mig min mamma och pappa upp dit eftersom jag så gärna ville gå på Storsjöyran. Vi sov på en camping i en liten stugan med några sängar, ett litet kök och ingen toalett.
Den morgonen sjöng mina föräldrar för mig som de alltid gjort när jag bott hemma. Som present fick jag en tub mjukost och ett paket mjöl. Givetvis var det på skoj eftersom jag fått hela vistelsen i present.
Fast en bit tårta fick jag faktiskt men istället för ljus låg det tärningar från Yatzi spelet som pappa lagt på och mycket riktigt blev summan 19.




Varför den här födelsedagen ligger varmt om hjärtat är faktiskt att det var första gången jag träffade min älskade sambo Daniel. Okej då, jag hade festat ihop med honom en gång tidigare, kvällen efter min student samma sommar fast då pratade vi knappt med varandra. Jag hjäpte han mest när han ramlade ner för en slänt utanför huset.
Hur som, så bodde han på festivalcampingen tillsammans med några vänner varav jag kände en av dem redan. Mitt på dagen träffade jag på min vän Jon och Daniel nere i Badhusparket. Daniel var väl lite smårund under fötterna men charmade mig totalt ändå. Vilken kille. Kommer fortfarande ihåg att han spred en sådan glädje ifrån sig och var inte det minsta blyg.



Tänk, där var han, Daniel från Avesta och jag Sandra från Ludvika i en park i Östersund. Att det senare skulle bli vi två kunde jag inte ens se framför mig då. Nu när jag tänker tillbaka är det rätt sjukt vad världen är liten. Att vi träffades där och umgicks en kväll. Han hjälpte faktiakt mig ur en ritkigt svår situation den kvällen på min födelsedag. Tillsammans såg vi spelningen med Dropkick Murpyhs på stortorget. Där längst fram ville jag stå med mina vänner. Runt mig stod det två meter långa grabbar som härjade runt rejält. Rätt som det var låg jag på backen och alla trampade på mig. Men som en ängel från ovan ser jag någon som puttar bort alla, tar tag i mig på nå konstigt sätt och sliter upp mig som om att jag vore lätt som en fjäder. Vem var det om inte min framtida pris? Han räddade sin prinsessa från en katastrof redan då. Är det inte en saga så säg? Tänk om det aldrig hade hänt, tänk om vi aldrig hade setts, hade det då varit han och jag idag? Många tankar blir det men jag är så lycklig över den här födelsedagen så ja, nu när jag tänker efter får det här faktiskt bli min favoritfödelsedag än så länge för jag hoppas att jag får uppleva många födelsedagar till!

Ni hittar hela listan HÄR.

Mitt favoritminne:

Oj, det här var faktisk en rätt svår rubrik. Inte på det viset att jag inte har några minnen men att välja ut ett av så många fantastiska minnen är svårt. Har minnen på olika vis.

Molly - Alla minnen från det att vi fick veta att vi väntade barn, graviditeten, förlossningen och så nu när hon utvecklas för varje dag. Varje litet enskillt moment är ett minne som aldrig kommer glömmas bort.

Daniel - Minnet av första kontakten, första orden till varandra, första kyssen osv... Tänker ofta tillbaka på hur det kändes i början när man gick runt med fjäriliar i magen.

Familjen - Många härliga minnen av min bardom. Allt roligt jag har fått uppleva med min familj.

Vännerna - Sjukt roliga saker vi varit med om. Från fester till plugg. Resor och pyjamaspartyn.


Men jösses, jag kan faktiakt inte komma på bara ETT minne som blir min favorit. Skitsvårt!

Men jag måste säga att ett minne som står högt upp på listan är när jag och Daniel kom hem från cykelsemestern förra sommaren och möttes av en överlycklig hund som inte kunde sluta slicka oss av glädje. Det minnet står högt upp på listan och ligger varmt om hjärtat. Många minnen av älskade Sigge med andra ord och det skär i hjärtat att säga att jag bara har minnen av saker vi gjorde tillsammas. Vi kan inte skapa minnen tillsammans längre vilket är så ledsamt! Ännu en gång måste jag säga att det är sjukt hur mycket man kan sakna en hund...

Ni hittar hela listan HÄR.

Min första kyss:

Min första kyss var med han som jag kallade J i inlägget om min första kärlek (Dag 2).
Det var nervöst men samtidigt en häftig upplevelse. Jag skrattar åt minnet idag av den kyssen.
Men när var och hur den gick till behåller jag för mig själv. Visst är jag tråkig? Men vissa saker behöver inte andra veta. Tänk om någon frågar er, jaha och hur gjorde ni eran bebis? Haha!

Ni hittar hela listan HÄR.

Det här hade jag på mig idag (igen):

Undrar varför den här rubriken är med två gånger?
En tråkig rubrik men aja, just nu sitter jag i shorts, ett linne, underkläder och ett par rejäla bruna raggsockor på mig.
Orkade inte byta om till något annats idag och jag trivs i min klädsel idag.
Snart ska vi dock dra ner till centrum och då blir det andra kläder. Tror det blir, underkläder, strumpor, långkalsonger, svarta par byxor, en tröja och jacka, mössa och vantar. Säkert en sjal också...

Ni hittar hela listan HÄR.

Den här veckan (söndag till söndag):

Har varit en bra vecka. Kämpat med NOKA-dieten och tagit en dag i taget.
Myst massor med Molly.
Fredagen firade min min storebror i Gävle med en god middag.
I helgen kikade vi när Leksand besegrade Malmö och veckan avslutades med dop, middag hos svärfar och filmen "komisarie späck" här hemma i soffan.

Ni hittar hela listan HÄR.

I min handväska:

Just nu går jag faktiskt inte runt med någon handväska utan skötväskan är väl den väskan jag har stor koll på nu för tiden. Jag går ingenstans utan den om Molly är klart, annars proppar jag ner saker i fickorna på jackan.

Men i skötväskan (tillfälliga handväskan) finns:

Blöjor, våtservetter, zinksalva, hundbajspåsar (perfekt att slänga stinkande bajsblöjor i ), ersättning, nappflaska, en burk med välling och en med gröt som ständigt är med i fall att vi blir kvar längre någonstans, läppglans, kameran, plånbok, näsdukar, extra kläder åt Molly i form om ett par brallor, body, strumpor och dreggellappar, haklapp, extra par vantar åt Molly, lapsyl, små lappar om olika företag, paket tuggummi, Mollys leksaksälg, extra napp och sist men inte minst en liten vattenflaska åt mig.

Hade en hel del småsaker, som en trasig nyckelring, papper som var trasigt och snöre till en reflex. Onödiga små prylar som tack vare den här listan blev bortrensade ur skötväskan. Men jag blir alltid lika förvånad över hur mycket saker det får plats i små väskan, spelar ingen roll om det är en skötväska eller handväska i olika storlekar. Det mest får plats även om man får packa om den några gånger...

Ni hittar hela listan HÄR.

Mina syskon

Mitt syskon får jag säga. Jag har en bror, en storebror som heter Peter och även han så som mina föräldrar född i december månad. Igår för att vara exakt. Han fyllde hela 27 år och bor i Uppsala och har gjort det i några år.
Han har precis studerat klart till civilingenjör och söker arbete för fullt.

Min storebror har jag alltid sett upp till. Det var han som kunde allt när vi var små men han var även en listig jävel som ofta ställde till med bråk. Okej, jag var väl egentligen den som var boven till alla bråk men ni vet väl hur syskon är?

Nu har min bror även blivit Mollys gudfar och så är han Morbror åt Molly vilket jag är glad över. Han satte sig i bilen den dagen vi fick komma hem från BB, körde flera mil för att hälsa oss hem och välkomna Molly till världen. Han var bara här i någon timme innan han satte sig bakom ratten igen för att köra hemåt och plugga vidare.

Älskar dig brosan!

Ni hittar hela listan HÄR.

Det här hade jag på mig idag:

Usch, det här var en tråkig rubrik.

Underkläder, långkalsonger och en t-shirt. Så har jag sprungit runt hela dagen och det är sååå skönt och mysigt.
På fötterna har jag mina gamla raggsockor.

Ni hittar hela listan HÄR.

Min tro

Jag är inte världens troende men jag vill tro på något så jag tror på Gud.
Mer än så vill jag inte säga i det här inlägget...

Ni hittar hela listan HÄR.

Ett ögonblick

Klockan 12.00 den 25 maj 2010 las en blodig och klibbig liten krabat på mitt bröst.
Den lilla krabaten var en liten flicka på 3660gram och en längd på 51cm.

Så klart är ögonblicket jag väljer att skriva om den dagen då Molly föddes.
Ett ögonblick jag aldrig kommer glömma och det bästa ögonblicket i mitt liv.
Att få ta emot min dotter, lägga henne på brösten och bara gråta av lycka tillsammans med Daniel är den vackraste stunden i mitt liv. Kärlek!


Bilden som skickades iväg till nära och kära bara någon minut efter det att Molly föddes

Ni hittar hela listan HÄR.


Min bästa vän

Känner mig tråkig som säger att min mamma är min bästa vän men så är det.
Hon finns alltid där när jag behöver prata och vi har knappt några hemlisar för varandra.
Ni kanske tycker det är konstigt att inte ha någon annan bästa vän men faktiskt har jag ingen som står mig så nära som min mamma. Jo, Daniel men han ser jag redan som en av mina bästa vänner.

Har inte haft så många vänner under min uppväxt men de jag haft har istället varit vänner som stått mig riktigt nära.
Tyvärr har dessa försvunnit mer och mer ju mer tiden har gått. När jag flyttade hördes vi mer sällan och dagarna, veckorna och månaderna flöt förbi utan att vi sågs. Men de gånger vi ses så är det som om att vi sågs igår vilket jag är tacksam över och skulle jag känna för att ringa dem är det inge problem heller.

Under min uppväxt har jag även fått ta farväl av måna vänner. Några har flyttat till andra städer men ändå har vi haft kontakten. En av mina bästa vänner som liten flyttade redan i trean men henne pratar jag med då och då fortfarande vilket är roligt.

En annan vän som stod mig mycket nära under mellanstadiet och på högstadiet var Christoffer.
Vi hade det så roligt tillsammans under skoltiden men tyvärr insjuknade han i cancer sista terminen i nian. Han fick bli den första vännen jag fick ta farväl av genom att se cancern äta upp hans kropp och sedan säga farväl vid kistan. Efter det har jag fått säga farväl av två vänner till vid kistan. Jag hoppas innerligt att jag inte bheöver säga farväl till en vän förens åldern har tagit ut sin rätt...

Men som sagt, den vän som står mig närmast är min mamma!



En bästa vän behöver väl inte heller vara en människa?
Hunden, människans bästa vän!

Sigge, min älskade lilla hund som är så saknad här hemma var en av mina bästa vänner när han var i livet.
Han fick mig glad och kom alltid och la tassen på mitt knä när jag var ledsen.
Usch, han saknas så mycket här hemma - vår älskade lilla vaff!

Ni hittar hela listan HÄR.

Min dag (söndag 28/11)

Idag fick jag en rejäl sovmorgon då Molly tyckte att vi skulle kliva upp vid 11-snåret.
Både jag och Molly sover som stockar hemma hos mina föräldrar.

Den här dagen var det dags för julskyltning nere i centrum i Ludvika där mina föräldrar bor.
Det var en besvikelse nere på stan då det inte var nå många stånd men som vanligt tog vi lotter i Lions julklappslotteri. En lott kostar 5kr och får man en slutsiffra på 5 så får man hämta sig ett paket ur deras lastbil.

Vi vann två lotter och tog var sitt paket. Vi blev som små barn när vi stod i kön. Vilket paket ska du ta? frågade Daniel mig och jag sa att jag inte tänkte säga för då kanske han tar det. På bilden kan ni se vad som gömde sig i våra paket.


Korleken fick Daniel i sitt paket och jag fick presentkort på 50kr


Efter lite strosande på stan åt vi middag hos min pappa på resturangen.
En riktigt trevlig dag som avslutades med filmkväll, vi såg "Kick Ass" som jag varmt rekomenderar. Vi alla skrattade åt filmen.

Ni hittar hela listan HÄR.

Vad är kärlek?

Kärlek för mig är ett samlingsord för något jag tycker om.
Alltså det finns olika slags kärlek i mina ögon. Kärlek till mat, kärlek till en sport och kärlek till en medmänniska.
Även kärlek till något som inte finns mer som kärlek till vår hund Sigge som inte finns längre.

Den största kärleken jag vet är den till min familj. Min fästman Daniel, min dotter Molly och till hunden Ludde samt Sigge och våra nära och kära.
Skulle kunna skriva så mycket om hur mycket de betyder för mig men antar att ni förstår vilken kärlek det är och att det är trots allt är svårt att beskriva den kärleken i ord.

Tänk om man kunde komma ihåg första gången man förstod vad kärlek var. Hur man tänkte och funderade kring ämnet. Jag undrar faktiskt om Molly förstår vad kärlek är, tror ni att bebisar vet det?

Ni hittar hela listan HÄR.


Det här åt jag idag (29/11)

Frukost - en Noka shake
Lunch - Thaisoppa
Middag - Kycklinggryta och ris

Drack litervis med vatten :)

Ni hittar hela listan HÄR.

Mina föräldrar

En mamma, en pappa - världens bästa föräldrar i mina ögon!
De är mina förebilder, det är så jag själv vill vara som förälder.

Min mamma föddes en decemberdag 1956 och min pappa föddes precis två veckor senare, samma år men på andra sidan jorden. Min pappa är från Kina och mamma från Sverige.
Två personer från olika kulturer träffades i Sverige och tillsammans skapade de ett liv tillsammans. Gifte sig och fick två barn. Jag och min bror.

Min mamma har alltid ställt upp för mig vad jag än har behövt stöd i även idag. Det finns inga ord som beskriver min tacksamhet till min mamma idag. Fast vi bor en bit ifrån varandra kommer hon genast hit om jag behöver stöd och hjälp i vardagen. Ni som har era föräldrar nära kanske inte förstår vad jag menar men att sätta sig i bilen vid midnatt för att ge mig avlastning och hjälp är guld värt. Det är ändå 8 mil hit från föräldrarnas bodstad. Många gånger har jag velat haft min mamma bara några stenkast ifrån oss så man kan gå dit när man vill. Nu måste vi planera för att åka och hälsa på henne och pappa. Jag klagar inte med det krävs planering för att bara åka iväg nu för tiden, inte som förr när man bara kunde sätta sig i bilen och åka.

Min pappa han är lika go han med. Han är en riktigt arbetsmyra och driver sin egena resturang. Många timmar per dygn spenderar han i resturangen. När jag var liten frågade många av mina vänner om jag var adopterad eftersom jag inte hade något pappa. Den frågan tog hårt på mig för jag hade ju en pappa!
Han var snällan med på fotbollsmatcher, utvecklingssamtal och sånt som hör vardagen till när man är liten men han fanns där. Han har precis som min mamma alltid ställt upp med att hjälpa mig så mycket som han har kunnat i vardagen. Han kanske inte var den som stod där på sidan av planen som de andras papporna och hejade men jag vet att det var han som gjorde att jag fick möjligheterna till att få spela just fotboll. Jag lärde mig tidigt att pappa är den som jobbade mest och tjänade pengar för att vi skulle få göra roliga saker med våra vänner.

Pappas flicka är jag med andra ord och ofta skämmer han bort mig. Jag skäms inte över det utan vet att det är pappas sätt att visa kärlek mot mig. Som nu, jag fick en vinterjacka för hans dotter ska inte gå och frysa.
Min pappa är även den som inte visar sin kärlek så mycket genom kramar och ord utan gör det via att köpa saker. Vi alla är olika på att visa som omtanke. Jag vet att min pappa tycker om mig även om han inte köper saker men ni förstår nog vad jag menar...

Jag älskar er mamma och pappa!

Ni hittar hela listan HÄR.

Min första kärlek

Den första kärleken. Vad räknas som den första riktiga kärleken?
Är det första gången man får fjärligar i magen, är det första gången man kysser någon? Ja, vad räknas egentligen som den första kärleken?

Jag tolkar det som det första förhålladet och mitt varade i lite längre än ett halvår men tyvärr gick förhållandet i bitar genom att mina vänner "tvingade" mig att göra slut på en rast. Grupptryck är aldrig bra!

Min första kärlek upplevde jag i precis innan vi skulle börja sjuan. Vi kan kalla honom "J" för att inte lämna ut hans namn eftersom vi fortfarande är mycket goda vänner.

Kärleken i den åldern är väl inte som kärleken man har nu som äldre. Man var så oskyldig utan plikter som skulle göras här och där. Man levde livet helt enkelt och hade det bara roligt och var aldrig sura eller arga på varandra!

Vi upplevde många roliga saker under året vi var tillsammans. Vi gjorde de saker vi tyckte om att göra som att dra på fiskeäventyr och åka skridskor på sjön vid hans hus. Vi ringde mycket i telefonen och spelade tv-spel.
Vi var ute och gick mycket tillsammans på vintern och åkte pulka såklart.
Kommer ihåg att hans mamma och pappa tyckte om mig väldigt mycket och jag tyckte om dem också. Eller vi tycker om varandra jag väl säga eftersom vi fortfarande umgås.

J's pappa var så söt en gång och skottade upp J (hjärta) S på isen utanför deras hus och en dag på gymnastiken när vi skulle lära oss "iskunskap" kunde heeela klassen se det fina J's pappa gjort på isen. Det var kärlek!

Förhållandet tog alltså slut under en rast i skolan. Förstår inte varför men grupptryck känner väl alla till?
Jag ångrade mig efter en vecka men då var det försent. J var ledsen och ville inte ens prata med mig. Veckorna gick och lika så månaderna. Till slut började vi umgås igen fast som mycket goda vänner eftersom vi trots allt hade gemensamma vänner så det var svårt att gå runt och inte låtsas om något. Kan erkänna att känslorna hela tiden var starka för J och ibland gick känslorna över styr och man blev sårad gång på gång.



Idag har jag en ny "första kärlek", en kärlek som slår allt annat jag upplevt. Den här kärleken vill jag också kalla för den första kärleken eftersom den är helt annorlunda mot det man upplevt förut.

J har fortfarande en riktigt stor plats i mitt hjärta. Likaså de år vi haft tillsammans som kärlekspar och som vänner. Är glad över att fortfarande ha kontakt med honom och att vi kan umgås idag utan att behöva känna olust eller liknade. Visst, jag tycker fortfarande om J men inte med den kärlek så att jag vill ha honom som livspartner men ni förstår nog vad jag menar. Min hjärta slår för Daniel och ingen annan, eller jo Leksands IF men det är en annan femma ;)

Imorgon ska jag skriva lite om mina föräldrar, läs gärna det också!