Nu har det blivit ett sådant där ofrivilligt glapp här i bloggen igen. Jag vill verkligen blogga om ditten och datten men tiden räcker verkligen inte till just nu. Det är mycket skola just nu, mycket Molly och mycket hockey som skäl tid från bloggen. Jag klagar egentligen inte eftersom jag trivs med att knappt sitta vid datorn längre och nu kommer våren med stormsteg vilket gör att vi spenderar mer och mer tid ute. 
 
Det har hänt så mycket på sistone som jag egentligen vill blogga om här bara för att ha med det i arkivet. Ni som följer mig på Instagram hänger med i vårt liv men för er som inte gör det kan jag säga att jag har hunnit med en resa till Dublin och till Prag inom loppet av tre veckor. Molly har därmed fått flyga för första gången (till Prag) och jag och Daniel åkte iväg på vår första utlandresa tillsammans (till Dublin) om man bortser från kryssning till Helsingfors dit även Molly följde med i sommras. 
 
Just nu är vi väldigt upptagna med kvalseriehockey. Det går riktigt bra för Leksand, nästan för bra för att vara sant. Fyra matcher kvar av serien och Leksand ligger tvåa. Jag hoppas verkligen att det här året är det året då vi får gråta glädjetårar tillsammans med andra blåvita vänner. Hoppas hoppas! 
 
Igår var vi och såg matchen mellan Leksand och Västerås. Molly fick följa med då vi inte fick någon barnvakt. Det är tur att Molly älskar hockey lika mycket som oss för då gör det väldigt lätt att ha med henne. 
 
 
 
Nu har ni fått en liten uppdatering från mig så ni vet att jag inte glömt bort bloggen och lever! 
 
 

Kvalseriehockey

Molly 2-3 år En kommentar
Nu har det blivit ett sådant där ofrivilligt glapp här i bloggen igen. Jag vill verkligen blogga om ditten och datten men tiden räcker verkligen inte till just nu. Det är mycket skola just nu, mycket Molly och mycket hockey som skäl tid från bloggen. Jag klagar egentligen inte eftersom jag trivs med att knappt sitta vid datorn längre och nu kommer våren med stormsteg vilket gör att vi spenderar mer och mer tid ute. 
 
Det har hänt så mycket på sistone som jag egentligen vill blogga om här bara för att ha med det i arkivet. Ni som följer mig på Instagram hänger med i vårt liv men för er som inte gör det kan jag säga att jag har hunnit med en resa till Dublin och till Prag inom loppet av tre veckor. Molly har därmed fått flyga för första gången (till Prag) och jag och Daniel åkte iväg på vår första utlandresa tillsammans (till Dublin) om man bortser från kryssning till Helsingfors dit även Molly följde med i sommras. 
 
Just nu är vi väldigt upptagna med kvalseriehockey. Det går riktigt bra för Leksand, nästan för bra för att vara sant. Fyra matcher kvar av serien och Leksand ligger tvåa. Jag hoppas verkligen att det här året är det året då vi får gråta glädjetårar tillsammans med andra blåvita vänner. Hoppas hoppas! 
 
Igår var vi och såg matchen mellan Leksand och Västerås. Molly fick följa med då vi inte fick någon barnvakt. Det är tur att Molly älskar hockey lika mycket som oss för då gör det väldigt lätt att ha med henne. 
 
 
 
Nu har ni fått en liten uppdatering från mig så ni vet att jag inte glömt bort bloggen och lever! 
 
 
Igår efter biobesöket och middagen gick vi upp till isplanen igen. Det är underbart att bara bo knappt 5 minuters gångväg ifrån isplanen/fotbollsplanen. Isen hade kunnat vara bättre men med tanke på att de nyss börjat spola isen här uppe så blir det förhoppningsvis bättre snart när de har spolat några gånger till. 

Igår var det alltså dag 2 för Molly på isplan och hon kom faktiskt framåt lite grann, sakta men säkert. Hon är verkligen en envis unge som inte ger sig i första taget utan kämpar och kämpar. Om ni tittar på klippet här under så får ni se hur hon kämpar i nästan en helt minut innan hon lyckas ställa sig upp för att stappla sig framåt och spela lite hockey. 
 
Jag är så stolt över hur snabbt hon lär sig och tänkt att hon bara är 2 år och 7 månader. Heja Molly, vår lilla hockeytjej (eller som Molly vill att vi ska säga, Heja vår Bergenström!)
 

Dag 2 på isplanen

Molly 2-3 år En kommentar
Igår efter biobesöket och middagen gick vi upp till isplanen igen. Det är underbart att bara bo knappt 5 minuters gångväg ifrån isplanen/fotbollsplanen. Isen hade kunnat vara bättre men med tanke på att de nyss börjat spola isen här uppe så blir det förhoppningsvis bättre snart när de har spolat några gånger till. 

Igår var det alltså dag 2 för Molly på isplan och hon kom faktiskt framåt lite grann, sakta men säkert. Hon är verkligen en envis unge som inte ger sig i första taget utan kämpar och kämpar. Om ni tittar på klippet här under så får ni se hur hon kämpar i nästan en helt minut innan hon lyckas ställa sig upp för att stappla sig framåt och spela lite hockey. 
 
Jag är så stolt över hur snabbt hon lär sig och tänkt att hon bara är 2 år och 7 månader. Heja Molly, vår lilla hockeytjej (eller som Molly vill att vi ska säga, Heja vår Bergenström!)