Ligger i bäddsoffan hos bror min just nu. Det är tyst i kvarteret och även så här inne i lägenheten. Vi kom ner hit till Stockholm under kvällen efter att ha kört hela vägen från Falun. Gick bra att köra, jag älskar att köra bil speciellt på kvällar och nätter. Det är något rogivande med det. Ikväll fick vi se två fina stora älgar på en äng, se svanar i den fina magiska dimman vid en sjö och så när vi passerade Enköping såg vi norrsken över den stjärnklara himlen. Jag har sett norrsken förr men inte Molly så det var kul att få se och höra hennes reaktion. Hon minns hur vi såg på en informationsfilm tidigare i sommras om just norrsken. Det var när vi besökte framtidsmuseet i Borlänge som vi såg den. Kul att hon minns och vill lära sig. 

Imorgon är det höstens höjdpunkt, ja om vi bortser från Millas födelsedag, det är dags för barnmässan underbara barn. Är även i år inbjuden till VIP-frukost med förhandsvisning av mässan så det är skönt att jag endast har cirka tio minuters gångväg till Stockholmsmässan så jag inte behöver gå upp mitt i natten för att hinna dit. 

Nu är det dags att lägga undan telefonen och försöka somna trots att klockan på väggen intill tickar nå otroligt högt! 





Hej från Stockholm!

Vardagen Kommentera
Ligger i bäddsoffan hos bror min just nu. Det är tyst i kvarteret och även så här inne i lägenheten. Vi kom ner hit till Stockholm under kvällen efter att ha kört hela vägen från Falun. Gick bra att köra, jag älskar att köra bil speciellt på kvällar och nätter. Det är något rogivande med det. Ikväll fick vi se två fina stora älgar på en äng, se svanar i den fina magiska dimman vid en sjö och så när vi passerade Enköping såg vi norrsken över den stjärnklara himlen. Jag har sett norrsken förr men inte Molly så det var kul att få se och höra hennes reaktion. Hon minns hur vi såg på en informationsfilm tidigare i sommras om just norrsken. Det var när vi besökte framtidsmuseet i Borlänge som vi såg den. Kul att hon minns och vill lära sig. 

Imorgon är det höstens höjdpunkt, ja om vi bortser från Millas födelsedag, det är dags för barnmässan underbara barn. Är även i år inbjuden till VIP-frukost med förhandsvisning av mässan så det är skönt att jag endast har cirka tio minuters gångväg till Stockholmsmässan så jag inte behöver gå upp mitt i natten för att hinna dit. 

Nu är det dags att lägga undan telefonen och försöka somna trots att klockan på väggen intill tickar nå otroligt högt! 





Jag älskar alla årstider vi har. Alla har sin charm. Nu är hösten här och jag älskar den friska kyliga luften. Hur löven på träden skiftar i fina varma färger och naturen liksom vaknar till liv på nytt igen. Svampar i olika former växer här och där och doften från brasor väcker många känslor inom mig. Det är något magiskt med höstsolens strålar också. Man liksom njuter en aningen mer av den just nu. Vi håller på att fixa och dona i trädgården, planterat om Ljung på bron och förbereder inför kallare dagar och så småningom vinter och snö.




Hoppas ni alla får en bra tisdag! 

Vacker morgon

Vardagen Kommentera
Jag älskar alla årstider vi har. Alla har sin charm. Nu är hösten här och jag älskar den friska kyliga luften. Hur löven på träden skiftar i fina varma färger och naturen liksom vaknar till liv på nytt igen. Svampar i olika former växer här och där och doften från brasor väcker många känslor inom mig. Det är något magiskt med höstsolens strålar också. Man liksom njuter en aningen mer av den just nu. Vi håller på att fixa och dona i trädgården, planterat om Ljung på bron och förbereder inför kallare dagar och så småningom vinter och snö.




Hoppas ni alla får en bra tisdag! 

Förskollärare - jag ska bli förskollärare. De orden har jag sagt så många gånger tills här om dagen då jag för första gången fick säga "jag ska bli undersköterska". Det var med lite nervositet jag sa de orden. Jag vet att jag kände värme inom mig. Jag kände mig viktig. Jag kände helt plötsligt en lättnad.

Jag drömde som sagt länge om att bli förskollärare. Det var liksom det jag var gjord till att arbeta med. Men så en dag i vintras i ett rum på samtalsmottagningen insåg jag att det inte alls var något för mig just nu i livet. När jag satt där och pratade om vad som är viktigt i mitt liv och vad jag ville få ut av mitt liv så slog det mig att jag vill arbeta inom sjukvården. Inte som läkare eller kirurg, så intelligent är jag dessvärre inte. Fast undersköterska, det kanske skulle vara något för mig?

Under veckorna som följde pratade jag med bekanta som arbetar som undersköterska inom olika områden. Jag sökte information på nätet och bokade möte med en studievägledare. Plötsligt hade jag skickat in en ansökan om att få gå en vårdutbildning, till undersköterska. Vad hände?

Under de följande månaderna var det många tankar som cirkulerade i mitt huvud. Gör jag verkligen rätt som byter yrkesbana, går en annan väg? Och så de klassiska orden som ekade om och om igen, vad ska alla andra tycka? Jag var otroligt rädd att tala om för andra om mina framtidsplaner. Jag var rädd att min omgivning skulle se mig som svag, att jag inte klarade av studierna på högskolan och ska bli en som torkar gamlingar i röven. Nu kanske ni skrattar, men det är så det är att ha dåligt självförtroende.

Under slutet av juli månad fick jag ett brev där det stod att jag blivit antagen till utbildningen. Jag var otroligt nervös och det är jag än idag. Min självkänsla är som sagt inte så god och jag är rädd för att misslyckas, vill bevisa för alla att jag kan och att jag ger inte upp. Fast är det något jag har lärt mig det senaste året så är det att ta en dag i taget. Jag kan inte med säkerhet säga att jag kommer arbeta som undersköterska i framtiden. Jag kan inte heller säga att jag kommer fullfölja den här utbildningen. Det är inget jag vet idag men det är något jag strävar efter och har som målbild. 

 

 

Att ta en annan väg

Vardagen Kommentera

Förskollärare - jag ska bli förskollärare. De orden har jag sagt så många gånger tills här om dagen då jag för första gången fick säga "jag ska bli undersköterska". Det var med lite nervositet jag sa de orden. Jag vet att jag kände värme inom mig. Jag kände mig viktig. Jag kände helt plötsligt en lättnad.

Jag drömde som sagt länge om att bli förskollärare. Det var liksom det jag var gjord till att arbeta med. Men så en dag i vintras i ett rum på samtalsmottagningen insåg jag att det inte alls var något för mig just nu i livet. När jag satt där och pratade om vad som är viktigt i mitt liv och vad jag ville få ut av mitt liv så slog det mig att jag vill arbeta inom sjukvården. Inte som läkare eller kirurg, så intelligent är jag dessvärre inte. Fast undersköterska, det kanske skulle vara något för mig?

Under veckorna som följde pratade jag med bekanta som arbetar som undersköterska inom olika områden. Jag sökte information på nätet och bokade möte med en studievägledare. Plötsligt hade jag skickat in en ansökan om att få gå en vårdutbildning, till undersköterska. Vad hände?

Under de följande månaderna var det många tankar som cirkulerade i mitt huvud. Gör jag verkligen rätt som byter yrkesbana, går en annan väg? Och så de klassiska orden som ekade om och om igen, vad ska alla andra tycka? Jag var otroligt rädd att tala om för andra om mina framtidsplaner. Jag var rädd att min omgivning skulle se mig som svag, att jag inte klarade av studierna på högskolan och ska bli en som torkar gamlingar i röven. Nu kanske ni skrattar, men det är så det är att ha dåligt självförtroende.

Under slutet av juli månad fick jag ett brev där det stod att jag blivit antagen till utbildningen. Jag var otroligt nervös och det är jag än idag. Min självkänsla är som sagt inte så god och jag är rädd för att misslyckas, vill bevisa för alla att jag kan och att jag ger inte upp. Fast är det något jag har lärt mig det senaste året så är det att ta en dag i taget. Jag kan inte med säkerhet säga att jag kommer arbeta som undersköterska i framtiden. Jag kan inte heller säga att jag kommer fullfölja den här utbildningen. Det är inget jag vet idag men det är något jag strävar efter och har som målbild.